Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad ska man tro om klimathysterin?

Annons

När redaktören Anders Eklund för en tid sedan kåserade kring klimatet, orsakade det, som ett brev på posten, upprörda tillrättavisningar. Som Eklund tänkte fick man inte tänka.

Apokalyptiska idéer i skilda genrer har poppat upp i alla tider. Förutom en del sekteristiska försök att förutsäga jordens undergång, har också vetenskapsmännen vid flera tillfällen larmat om nära förestående kollapser.

För 200 år sedan, när jordens folkmängd var knappt en miljard, varnades för att om inte radikala åtgärder vidtogs skulle befolkningsexplosionen medföra hungersnöd, krig och farsoter. Samma varningar återkom på 1960-talet när folkmängden var 3 miljarder. Idag när vi är drygt 6,5 miljarder tycks vi till och med ha råd att göra etanol av maten.

För inte så länge sedan varnade vetenskapsmän och andra auktoriteter för att världens råvarutillgångar var på upphällningen och att världsekonomin skulle gå i stå redan i vår livstid. Men ständigt görs nya fyndigheter av malm, gas och olja och uppfinningar att framställa nya material. Det som är på upphällningen är jordens koldioxidslukande tropiska skogar, som avverkas i rasande fart i jakten på fordonsbränslen. Att ekonomin tillfälligt gått i stå beror som bekant på helt andra orsaker.

När den globala temperaturen, som sakta stigit något sedan lilla istiden för 400 år sedan, tog en paus 1945-75, kom vetenskapsmännen genast ut med varningar om en förestående istid, men i Lovika gnuggade man händerna.

Det för osökt över till funderingar om de hysteriska klimatlarmen är en dold agenda för ett geschäft som påminner om handeln med avlatsbreven. Förutom att staten, när det politiskt inte går att höja skatterna längre, ändå skinnar medborgarna på mer pengar än tidigare, under täckmantel av klimatåtgärder, har också stora delar av näringslivet prostituerat sig för att erhålla bidrag för att utveckla nya klimatprodukter som troligen inte går att sälja när bubblan spricker.

Den skändliga handeln med utsläppsrätter och klimatkompensationer har utvecklats till rena bedrägerierna. Det görs idag gällande att entreprenörer i Indien och Kina tjänat miljarder på att bygga fabriker vars främsta syfte varit att producera växthusgaser som handlare i väst köpt och sålt vidare. Verksamheten har varit så inkomstbringande att kinesiska staten låtit beskatta den och fått in pengar till att bygga nya kolkraftverk.

Inför höstens Köpenhamnsmöte där man tänkt sig att driva igenom ett Kyoto 2 haussas nu klimatlarmen upp på samma sätt som inför Kyoto 1 med överdrifter och rena falsarier. Det är inte ett problem att Anders Eklund har en tvivlande tro på profeterna i den nya klimatreligionen. Det är snarare avgörande för vår framtid att det finns personer som tänker själva, när hysterin sprider sig bland de som vilseförts av alarmisterna Gore, Stern och Lynas.

Björn Thiger, Söderhamn

 

Mer läsning

Annons