Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad har vi att gnälla över – egentligen?

I dag fick jag mig en rejäl tankeställare. Jag har nyligt lärt känna en kille som kom till vårt vackra land för något år sedan som flykting.

Annons

Vi har haft långa samtal om våra olika kulturer och liv och jag kan snabbt konstatera att vi inte har mycket att gnälla över här.

Den här killen är otroligt positiv och tacksam för att han får leva här i Sverige. Han kommer från ett land där situationen är sådan att han (och många fler) inte hade något annat val än att lämna sina nära och kära och fly därifrån. Han har verkligen fått känna av livets hårda skola men är otroligt ödmjuk och glad över livet ändå.

Men hur gör vi här? Jo vi gnäller över det mesta. Vi gnäller över politik, sjukförsäkring och a-kassa, arbetslöshet, skatter, att vi inte är tillräckligt jämställda, att män tar ut färre föräldradagar, att vi inte har råd att resa på semestern, över rut- och rot avdrag, privatiseringar, fas 3 med mera. Listan kan göras hur lång som helst.

Det måste vara svårt för en sån här kille att fatta varför vi inte är tacksamma i stället för att vi får leva och bo i ett land där egentligen ingen behöver svälta i ordets rätta bemärkelse. Där vi faktiskt har en lag (SoL) som säkerställer att alla ska ha en skälig levnadsnivå. Vi får sjukpenning när vi blir sjuka och a-kassa om vi förlorar arbetet. Har vi ingen sådan ersättning så får vi försörjningsstöd så att vi kan bo och äta. Vi får sjukvård när vi behöver, fri skolgång till och med gymnasiet, subventionerade mediciner och så vidare.

Vi har demokrati och rösträtt och vi behöver aldrig fly för våra åsikters skull. Vi har det helt enkelt bra här!

Och jag skäms över att jag inte varje dag är tacksam och gläds över detta i stället för att gnälla över saker som inte har den minsta betydelse egentligen.

Det är nyttigt att prata med någon som vet hur det kan vara att leva i fattigdom och otrygghet på alla sätt. Nu hoppas jag att jag alltid ska komma ihåg att jag är lyckligt lottad som är född i ett land som vårt. Alla har inte haft samma tur.

Lena

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel