Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vad är plan B i en framtida energiförsörjning?

Vid villaägarnas hearing i Hudiksvall om höga elpriser var Lars Beckmans lösning ytterligare kärnkraft och kritik över avvecklingsbeslutet för drygt 30 år sedan.

Annons

Jag ser ett problem i hans inställning och att det under 30 år inget hänt för att utveckla och trygga energibehovet långsiktigt på annat sätt. Ska ytterligare ny privat kärnkraft byggas så är tidshorisonten 10 till 15 år. Politiskt och utvecklings-mässigt kan mycket hända under den tidshorisonten. Nuläget förskräcker eftersom Beckmans vision bygger på en energikälla som underkänts av miljödomstolen med motiveringen:

... att kärnkraftsindustrin inte klarar att identifiera riskerna med kärnkraft

... att kärnkraftsindustrin inte löst avfallsfrågan

... att kärnkraftsindustrin inte löst problemet med att överskottsvärmen, cirka 50 procent av energin, tas tillvara utan spolas ut i havet.

Vi har kärnkraft därför att regeringen beslutat åberopa synnerliga skäl med hänvisning till landets stora energibehov. Det är samma filosofi som om man är tillräckligt skuldsatt så får man inte gå i konkurs vilket är vanligt bland Europas länder i dag.

Den utveckling/underhåll av kärnkraften som gjorts på senare tid har haft svåra problem vilket medverkat till långa stillestånd och många nödstopp samt varningar om låg säkerhet. Sverige är i mätningar sämst i Europa på kärnkraftsproduktion. Stillastående reaktorer samt att kraftindustrin inför vintern tömt våra dammar på vatten har orsakat historiskt höga elkostnader för både företag och konsumenter.

Svensk kärnkraftsindustri har i dag förmodligen fått skräpstatus i världen. Statens gynnsamma miljöhantering av kärnkraften i Sverige innebär att 18 skrotade kärnreaktorer med triljoner (miljon biljoner) bequerel ska transporteras från Ontario i Canada till Studsvik i Sverige för att ”göras om” till odefinierbart avfall. Vid förfrågan om vart detta avfall tar vägen så vägrar Studsvik att informera med hänsyftning till affärshemligheter.

Kammarrätten har nyligen gett Studsvik rätt att inte vidareinformera om detta. Om detta ”odefinierbara avfall” är ofarligt så kan inte informationen vara ett problem men att förbjuda information skapar osäkerhet och rädsla hos allmänheten. Vem köper behandlat kärnmaterial från Studsvik? Om det nu mot denna bakgrund visar sig att kärnkraften, som enligt Lars Beckman är plan A i Sverige, inte klarar miljökrav, säkerhetskrav och ekonomisk konkurrenskraft så får konsumenter och företag stora ekonomiska problem. Det senaste med ekonomin är tydligt verifierbart med våldsamt överskridna kostnader i pågående finska och franska kärnkraftsbyggen.

Min fråga till Lars Beckman är: Har ni någon plan B för vår energiförsörjning eller fortsätter regeringen att göra ingenting som alla regeringar gjort under de senaste 30 åren?

Berndt Magnusson

Forsa

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel