Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är det för skillnad på krig och närvaro?

/

God morgon Ljusdal!
”Kriget i Afghanistan”. Ja, så lyder den allmänna definitionen bland amerikaner beträffande den militära närvaron i landet.
I Sverige lindar vi in det i någon slags himmelsblå fredsbevarande insats. Men vad är egentligen skillnaden mellan Nato-truppernas närvaro och den svenska militärens närvaro?

Annons

Den stora skillnaden är nog i första hand politisk, inte militär. Per definition är Sverige egentligen i krig i Afghanistan. Det alliansfria landet Sverige skickar trupp till ett främmande land där den största Nato-aktören anser sig vara i krig.

I tisdags beviljade det landets styrande ytterligare miljarder för att finansiera truppförstärkningen som skedde vid nyåret. Utan att lägga alltför djupa funderingar över den mycket komplicerade situationen i Afghanistan borde vi väl ändå erkänna att vi deltar i samma krig, och då är Sverige per definition ett land som också befinner sig i krig. Eller?

Hela frågan aktualiseras tydligt när Wikileaks på nätet publicerar tiotusentals dokument om en annan sida av kriget än den vi vant oss vid. I dessa dokument förekommer även det exotiska namnet ”Sweden”. Men är det inte lite typiskt svenskt så säg. Vi vill hålla en mitt-i-fåran-linje och gärna tro att allt vi sysslar med som kan kopplas till militär insats alltid handlar om goda saker.

Vi vill gärna framstå som nationen, den alliansfria och historiskt neutrala, som skickar trupp när orättvisorna är så tydliga att ingen, västerlänning i alla fall, kan missta sig på vem som är ”good” och vem som är ”bad”. Men är det verkligen så enkelt?

I och med att vi skickar trupp till länder som Afghanistan och försätter oss under ett Nato-kommando kan vi väl inte med bästa vilja i världen kalla oss för militärt alliansfria?

Våra grannar i väst och söder, Norge och Danmark, är betydligt tydligare med sina ”krig”. Som medlemmar i Nato råder det inga tvivel om varför man deltar eller inte deltar med trupp.

Hela det svenska agerandet känns som en visdomstand från Andra världskriget. Till en början fanns det tämligen starka sympatier för den lille fulingen med mustasch. I takt med att grymheterna och inte minst förlusterna på slagfälten ramlade in samlade vi ihop oss och framstod som en del av världen som välkomnade de Allierades seger, även om vi hade skräcken i halsen för den som kom stormande österifrån.

Långt efter dessa dramatiska år under första hälften av 40-talet poppar det upp historier om det svenska sättet att hantera sin neutralitet. Man skäms och försöker trösta sig med att det är skönt att slippa vara i krig. Men fasen vet om inte den svenska vrida-kappan-efter-vinden-taktiken sätter djupare spår i en nation, som officiellt skryter med att inte varit i krig på snart 200 år (1814 när Sverige militärt tvingar in Norge i en union), än ett klart ställningstagande skulle ha gjort.

Kuriosa i sammanhanget är att man får 598 000 träffar på Google om man söker på ”Kriget i Afghanistan”. Kriget finns och Sverige har trupp i landet men vi befinner oss inte i ett krig. Vi är närvarande. Sökningen på nätet ”Sveriges närvaro i Afghanistan” gav 518 000 träffar.

Ja, det var lite sommarfunderingar i samband med att världens mäktigaste man nu suttit i 18 månader vid makten i det vita huset och just fått ok från kongressen på de begärda 33 miljarder dollar som truppförstärkningen på 30 000 soldater till krigets Afghanistan kostar.

Mikael Sagström

Mer läsning

Annons