Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vackra galenskaper

Klarinettisten Emil Jonason och pianisten Peter Friis Johansson bjöd på ett intressant program i Norrtullkyrkan i Söderhamn under söndagen. Innan dess hade de också underhållit publiken i Hudiksvall och Kilafors.

Annons

Programmet Beautiful insanities innehöll en fantastisk bredd, allt från Debussy och Gershwin till Tom Waits. Och allt spelades med en sagolik bravur.

Att börja en konsert med musik av Claude Debussy är ett utmärkt val. Alla öron och sinnen är fräscha och öppna och kan ta till sig de impressionistiska klangerna, allt från de inledande lite trevande och sökande till de våldsamma eruptionerna i slutet av Première Rhapsodie, som verket heter.

Några relativt ovanliga namn för flertalet lyssnare fanns med i kvällens repertoar, som till exempel amerikanen Aaron Copland och hans Six Poems, Alban Berg – nej, han har ingenting att göra med doktor Alban – som har vandrat igenom en mängd olika stilar och -ismer inklusive tolvtonsmusik.

Så kom en av mina favorittonsättare, Francis Poulenc med Klarinettsonaten. Här blir man hela tiden angenämt överraskad av alla oväntade vändningar i melodik och harmonik. Poulenc var en av kvällens höjdpunkter och i synnerhet den ljuvliga andrasatsen, Romanza.

Emil Jonason spelade sin klarinettstämma helt utantill i samtliga verk. Enastående. Och han spelade stående dessutom. Visuellt var det en upplevelse att se Emil Jonasons kroppsspråk när han spelade. Det var en lågmäld koreografi med små men effektiva danssteg.

Slutnumret, Vittorio Montis Csárdás i ett häftigt arrangemang av Jonasson/Friis Johansson, hamnade i avdelningen lätt tokspex och med ett helt sanslöst ekvilibristiskt ös.

De båda musikerna firar i år tioårsjubileum som duo. De har haft stora framgångar i Sverige och har gett bejublade konserter i Wien, Amsterdam, Köln, Barcelona och många fler städer. Och så spelade de på hela tre små platser i Hälsingland.

Annons