Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utveckling åt rätt och fel håll

/

Sommaren är en tid då fascination för mord får utlopp. Den senaste svenska deckaren är med i packningen till badstranden och på kvällen är det Morden i Midsomer på tv.

Annons

Men det finns också en tragisk verklighet, där verkliga människor dödas – och den verkligheten är något helt annat än en sommardeckare. Brottet begås av en alkoholpåverkad man mot en annan man som han känner eller mot en kvinna han har eller har haft en relation med och ofta i offrets hem. Det framgår av en stor kartläggning av det dödliga våldet i Sverige som genomförts av Brottsförebyggandet rådet, Brå.

Det är i kriminalpolitiken alltid lätt att måla upp en mörk bild. Det är också tacksamt att i olika sammanhang lyfta fram krav på hårdare tag mot brottsligheten för att möta en allt värre kriminalitet. När det gäller just det dödliga våldet verkar det dock som om läget ljusnat.

Den jämförelse som Brå gör mellan en de första åren på 1990-talet och en period på 2000-talet visar att både antalet och andelen som dör på grund av dödligt våld minskat. På grund av problem med det statistiska underlaget sker jämförelsen mellan perioderna 1990–1996 och 2002–2008.

En typ av brott som minskat är dödande i samband med spontanbråk mellan två män. Mätt i antal brott är det inom denna stora grupp som den kraftigaste minskningen har skett.

När det gäller våld inom familjen eller mot en partner eller före detta partner har det också skett en viss minskning i antal. Våld inom familjen är dock numer det vanligaste sammanhanget där någon utsattes för dödligt våld, eftersom dödandet i samband med spontanbråk sjunkit betydligt mer.

En annan stor del av förklaringen till att antalet som mördas i Sverige sjunkit är att antalet barn under 15 år som mördas har halverats sedan 1990-talet. Det är en del i en långsiktig utveckling, där det dödliga våldet mot barn under lång tid minskat. Det betyder att ungefär 4-5 barn under 15 år dödades varje år i Sverige under 2000-talet, medan det var ungefär dubbelt så många under de första åren på 1990-talet.

Det finns inga självklara förklaringar till den positiva utvecklingen, men en faktor som lyfts fram i rapporten är att samhället blivit bättre på att ge stöd till familjer med psykiskt sjuka eller deprimerade föräldrar.

Allt är dock inte ljust, det finns områden där utvecklingen går åt fel håll. Antalet mord som kan kopplas till uppgörelser i den kriminella världen har ökat. Det är dock fortfarande bara ungefär ett av tio fall av dödligt våld i Sverige som kan kopplas till uppgörelser i den kriminella världen eller liknande.

Ökningen av brotten inom kriminella kretsar innebär också att mord där illegala skjutvapen används har ökat. Samtidigt har antalet brott där ett legalt skjutvapen används halverats.

Går det då att dra några politiska slutsatser av rapporten? Den viktigaste slutsatsen är kanske trots allt att utvecklingen går åt rätt håll. Det är därför knappast någon total omläggning av politiken som behövs, snarare att försöka lära av det positiva som skett.

Inte minst vore det värdefullt för regeringen att fundera över varför det inte skett samma positiva utveckling när det gäller våld mot en nuvarande eller tidigare partner, som för dödligt våld mot barn och i samband med spontanbråk.

Det handlar inte om att man inte försökt, satsningen mot mäns våld mot kvinnor har varit massiv och lagar har skärpts.

Men det har uppenbart inte räckt. Varför?

Johan Örjes

Centerpressens Nyhetsbyrå

Mer läsning

Annons