Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Utsatta grupper står utanför arbetsmarknaden”

Vilka kan vara med och utforma funktionshinderspolitiken i välfärdssystemet idag? Och vem kommer att få chansen att vara med och diskutera framtidens funktionshinderspolitik? undrar docenten Jörgen Lundälv.

Det är viktigt att stanna upp och fokusera på orden kan och chansen. Det handlar om förmågor men också om att vara med i det offentliga samtalet.

Är det några få utvalda som formulerar funktionshinderpolitiken? Och vilken roll spelar egentligen expertmyndigheten Myndigheten för delaktighet? Spelar den någon roll alls? År 2015 antog FN:s generalförsamling Agenda 2030 som säger att ojämlikheter och orättvisor ska bekämpas på alla livsområden som exempelvis arbete och utbildning, hälsa, transporter, byggd miljö, och så vidare. I agenda står: "Senast 2030 uppnå full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla kvinnor och män, inklusive ungdomar och personer med funktionsnedsättning, samt lika lön för likvärdigt arbete."

Det är inte många år kvar dit och väldigt många utsatta grupper står utanför arbetsmarknaden. Hur ska det bli handling av det? Vem känner överhuvudtaget till Agenda 2030 och vad den står för? Och vem känner till den nationella funktionshinderrörelsens nya namn och nyord funktionsrätt? Det är många nya ord, mål och drömmar om hur ojämlikheten ska brytas. Parollen Nothing about Us withous Us känns då avlägset för många personer med funktionsnedsättningar, kroniska sjukdomar och anhöriga. Världshälsoorganisationens (WHO) rapport World report on disability kom redan 2011.

Där upprepas gång på gång livsvillkor, förutsättningar och behov för utsatta grupper. Vad har hänt sedan dess mer än att vi har fått fler krångliga nya ord, visioner och agendor? Det har funnits tid, förutsättningar mm att skapa ett jämlikt samhälle. Och varför händer inget? Kvinnors utsatthet och politiska fattigdom på området är ingen nyhet men verkar ha permanentats. Jag tror inte att Sverige kommer att lyckas med sin funktionshinderspolitik det närmaste decenniet eftersom allt fler människor försätts i utanförskap och att vi lever i ett otillgängligt samhälle.

Sverige kan knappas ses som ett föregångsland utan kommer att riskera allvarlig kritik från FN både när det gäller att leva upp till Konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och Agenda 30. Alla kommer nämligen inte till tals och det är heller inte säkert att alla är intresserade av att lyssna på erfarenheter som finns. Det är ett mycket allvarligt tecken i vår samtid.

Jörgen Lundälv

funktionshinderforskare och docent i socialt arbete

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel