Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utmaning för klassrummet när Segerdagen ska firas

Historielärarna i Hälsingland får en extra utmaning i maj när det är dags för 70-årsminnet av fredsslutet. Putins angreppskrig mot Ukraina och annekteringen av Krim har gjort historien till ett vapen i dagspolitiken som tar sig ända in i klassrummet.

Annons

För Ryssland som firar segerdagen 9:e maj är det angeläget att få världsledare till Moskva för att hylla Sovjetunionens uppoffringar för att besegra Nazityskland. Nordkoreas Kim Jong Un har redan tackat ja men ledare i Väst avvaktar. Polen ordnar en egen minnesdag, på grund av tidszoner firas det en dag tidigare i Gdansk där de första skotten avfyrades. Polens utrikesminister har kallat ett deltagande i Moskvas firande för en utmaning för hela den fria världen.

Det här får Putin att dundra om försök att skriva om historien och en attack på allt som för oss är heligt. Samma linje har Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur som tycker att vi ska Tacka Röda armén för befrielsen. Problemet är att det inte är högern som försöker skriva om historien som Linderborg menar, utan att Ryssland har synen på historia som en del i ett nationalistiskt bygge. Att tillföra ny kunskap och därigenom utveckla historieforskning är något som ses med oblida ögon. De framsteg som rysk historieforskning gjorde under Jeltsins tid i att problematisera landets agerande under Sovjettiden har rullats tillbaka. Historia kan inte revideras är den officiella linjen och det innebär tillbaka till sovjetisk syn.

Putin ser Finska vinterkriget 1939-1940 som att Sovjetunionen försökte rätta till misstag från revolutionsåret 1917 även om dåtidens officiella hållning var att man bara bistod den lagliga röda regeringen i Terijoki i ett finskt klasskrig.

Att Krim är ett av Chrusjtjovs misstag på 50-talet som behövde justeras har Rysslands ledare varit tydlig med. Antagligen ser Kreml också på Ukrainas självständighet som ett misstag av Gorbatjov och Jeltsin. Historievridningen har nu gått så långt att den ryska duman förbereder en resolution om att fördöma Västtysklands annektering av Östtyskland 1990.

Balterna har inga illusioner om den stora grannens syn på deras självständighet. Efter en rad provokationer som stora offensiva militärövningar, en kidnappad estnisk säkerhetsofficer som sitter nu fängslad i Lefortovofängelset i Moskva, en kapad litauisk fisketrålare, påhitt i sociala medier om Folkrepubliker som Letgale och Vilnius ökar nu balterna kraftigt sitt försvar. Litauen och Lettland siktar på att göra Estland sällskap i att lägga 2 procent av BNP.

För Finland, Baltikum och Polen som upplevde sovjetiska angrepp långt innan Hitler och Stalin drabbade samman i totalt krig är det svårt att uppmana den tacksamhet Åsa Linderborg tycker att man ska känna inför Röda armén. Samma känslor finns i fler länder som hamnade på den ofria sidan av järnridån och som varit med om massmord, tvångsdeportationer och massvåldtäkter.

Historieläraren i klassrummet har nu inte bara att förmedla vad som hände och varför utan också koppla det till hur olika tolkningar av dåtiden används i det som blivit den farligaste tiden för Europa sedan Kalla Krigets klimax 1983.