Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utgivaren om rapporteringen från skogsbränderna: "Samhällsinformation är inte gratis"

Under de senaste dagarna har vi bevakat utvecklingen och räddningstjänstens kamp mot flera skogsbränder som rasar i Hälsingland just nu. En stor del av artiklarna är öppna för alla att läsa, medan andra artiklar har plusmärkts för våra betalande läsare.
Många har ifrågasatt varför vi tar betalt för delar av vår rapportering. Här svarar Anders Ingvarsson, ansvarig utgivare, på kritiken.

Annons

Hur rapporterar helahälsingland om skogsbränderna?

Vår rapportering består av både öppna och plusmärkta artiklar. Majoriteten av artiklarna om bränderna i Hälsingland har varit öppna, till exempel artiklar som berättar om nya bränder, områden som behöver evakueras eller annan kritisk information. Vår direktrapportering, där vi lägger in information om de senaste händelserna löpande, är till exempel öppen att läsa för alla.

Vi samlar information, sorterar, nyhetsvärderar och avväger, sedan gör vi journalistik. När vi sätter informationen i ett sammanhang, är på plats både dag och natt, träffar drabbade och de som just nu arbetar för att bekämpa bränderna, så kostar det. För att kunna bevaka händelserna så nära och omfattande som möjligt för våra läsare, plusmärker vi därför vår journalistik.

Vår ambition är inte att sko oss på allvarliga händelser i vår omgivning. Men vårt uppdrag är att rapportera - och det måste vi ta betalt för.

Varför är inte alla artiklar som rör bränderna gratis?

Ingenting är gratis här i världen. Många säger att samhällsinformation måste vara gratis och tillgängligt för alla. Samhället består av staten, regioner och kommuner, som vi betalar skatt till. Alltså betalar vi också för samhällsinformation. Public service är inte heller gratis, varje hushåll betalar 200 kronor i månaden för att ta del av deras rapportering. Det kallas radio- och tv-avgift.

När det kommer till lokala så är vi mycket mer omfattande och närmare i vår bevakning än någon annan, vi avlönar 100 journalister i länet, vilket public service inte är i närheten av.

Jag förstår att många är upprörda och speciellt de drabbade i området. Som privatpersoner är vi många som vill ställa upp och hjälpa till utan betalning, men bevakningen kostar pengar. Vi har säkert gjort fel bedömning när det gäller en del av informationen som skulle ha varit öppen. Vi har tagit till oss av kritiken, men vi kan inte skänka bort allt vårt arbete om vi ska kunna finnas kvar.

Var går gränsen mellan samhällsinformation och journalistik?

Samhällsinformation får du från till exempel myndigheter, kommunen och staten. Vi ägnar oss inte åt samhällsinformation – vi gör journalistik, där vi sätter information i ett sammanhang och bevakar händelserna på nära håll, för våra läsare.