Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utbildning har blivit en handelsvara

/

Nu till våren är det en stor årskull elever som tar studenten.

Annons

De nior som börjar gymnasiet i höst är färre - samtidigt som gymnasieskolorna på många håll är fler än de tidigare varit. En ekvation som blir svår att få ihop.

Alla inblandade tycks tro att det är massiv marknadsföring som ska hjälpa just dem att få en del av kakan. Men tänker någon på hur eleverna upplever hela spektaklet?

När niondeklassarna nyligen valde gymnasieprogram handlade det inte bara om deras framtidsplaner och drömmar, utan även om hur dessa drömmar blivit påverkade av hundratusentals marknadsföringskronor som mött dem i annonser, personliga brev, och glättiga broschyrer. De har lockats med egna datorer, sovmorgnar och möjligheter att träna på skoltid. På bio, TV, radio, Spotify och internetsidor som de besöker dagligen.

Jag är glad att det inte är jag som är femton år. När jag var gick i nian så tyckte jag att det var svårt att välja till gymnasiet. Det fanns så mycket att välja på och valet i sig kändes stort och avgörande. Hur skulle man veta att man valde rätt?

Lite begränsad var jag i mitt val då det fanns regler som avgjorde vilken skola jag skulle läsa på, man valde i första hand ett program och inte en skola. Bodde man inom Ljusdals kommun och ville läsa något av de vanligaste programmen så fick man göra det på Ljusdals gymnasieskola. Punkt slut.

Det kan jag vara tacksam för så här i efterhand.

Genom ändringar i skollagen har elever numera möjlighet till frisökning, att söka ett nationellt program i en annan kommun även om samma utbildning erbjuds i hemkommunen. Det är ofta krångligt nog att komma på vilket program man vill söka.

När man sedan inser att det programmet man vill gå finns på tio skolor i länet så kan det nog kännas tämligen stressande. Särskilt när skolorna tävlar om ens uppmärksamhet genom alla möjliga reklamkampanjer.

Jag tänker mig att Hälsingeeleverna blir överrösta med reklam även från skolor i Gästrikland.

Gävle har för tillfället åtta gymnasieskolor och enligt reportage i lokaltidningarna har både de kommunala och fristående skolorna satsat hundratusentals kronor på att locka till sig elever. Det har märkts; på bussreklam, elever som delar ut flygblad på stan och andra aktiviteter. En skola hyrde in sig på Valbo Köpcentrum och visade upp sina program där under en helg.

Utsätter man ungdomarna för allt för mycket information kommer de att sluta lyssna. Någonstans stänger de av och jag förstår dem. Trötthet, förvirring och stress blir det logiska resultatet av för mycket brus. Det är befogat att ställa sig frågan vem det egentligen är som väljer; är det eleven eller marknaden?

Utbildning är en handelsvara i dagsläget. De pengar som nu läggs på marknadsföring och lockbeten skulle säkert komma bättre till användning i elevnära verksamhet såsom undervisning.

Den bästa reklamen torde trots allt vara nöjda elever som klarar kunskapsmålen.

En överetablering där skolorna äter upp varandras elevunderlag gynnar ingen, särskilt inte de elever man slåss om. Sverige har inte råd att låta utbildning reduceras till en handelsvara på det här sättet. Så enkelt är det.

Mer läsning

Annons