Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan bönder ingen mat i världen

/

Ibland kan det vara lätt att glömma det självklara, utan bönder kommer ingen mat på bordet. En politik för att skapa bra tillgång till mat till stabila priser måste till en betydande del handla om att skapa goda förutsättningar för världens bönder.

Annons

För några år sedan drabbades världen av en livsmedelskris. I Sverige märktes det inte mer än att en del varor blev dyrare. Globalt var effekterna desto större. Miljontals människor som nyss hade haft mat för dagen, fick nu svårt att äta sig mätta. Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, har tillsammans med ytterligare några internationella organisationer studerat den senaste livsmedelskrisen.

Resultatet är en rapport, ”The State of Food Insecurity in the World”, som ger en komplicerad och mångfacetterad bild av problemet. Det var stora skillnader i hur krisen slog mellan olika länder. Hårdast drabbades fattiga länder som är beroende av livsmedelsimport. I dessa länder steg både livsmedelspriser och antalet undernärda kraftigt.

I andra länder minskade faktiskt antalet undernärda, trots att priserna även i dessa länder steg kraftigt. I länder som Thailand och Vietnam, där de flesta fattiga också är livsmedelsproducenter och säljer mer än de själva konsumerar, så innebar de högre priserna ökade inkomster också för de fattiga.

En tredje grupp länder lyckades hålla nere prisökningarna, genom handelsrestriktioner, frisläppande av livsmedelslager och andra former av skyddsnät för de fattigaste. Begränsningarna av handeln höll visserligen nere priserna i det landet, men bidrog samtidigt till högre världshandelspriser. Därmed förvärrades troligen situationen för de värst drabbade länderna.

Frågan om biobränslen och matbrist är inte någon stor sak i rapporten. Det man pekar på som ett problem är inte konkurrensen om mark och gröda i sig, utan att biobränslen får en koppling till energipriser – inte minst olja – och att det därmed blir större rörlighet i priserna. När oljepriset stiger, ökar också efterfrågan och priserna på alternativ som majs för etanolproduktion och olika vegetabiliska oljor.

I rapporten pekar man också på en paradox – högre matpriser leder till lägre matpriser. Höga matpriser leder på kort sikt till sämre tillgång på mat för de fattigaste, men det har också positiva effekter. Högre priser gör långsiktiga investeringar i jordbruk mer intressanta – därmed ökar produktionen och på sikt innebär det faktiskt lägre priser och större tillgång till livsmedel. Det stora problemet är nog inte att matpriserna är höga, utan fluktuationerna i priserna. Det är risken för plötsliga prisfall som gör att den fattiga bonden inte törs ta risken att göra investeringar till exempel i nya maskiner som ger en bättre skörd.

De problem som finns i världen med svält och undernäring handlar inte i grunden om brist på mat. Det handlar om att alltför stora delar av världens befolkning saknar tillräckliga resurser för att köpa eller själv odla maten. Det är en fråga om fördelningspolitik, där det grundläggande är att skapa demokratiskt välfungerande samhällen. Länder där folket styr bygger också grundläggande skyddsnät för de allra fattigaste.

De viktigaste vägarna till en värld utan hunger är därför fler demokratiskt styrda stater, en ökad frihandel och goda förutsättningar för världens bönder – så de vågar göra de investeringar som leder till ökad produktion.

Johan Örjes

Centerpressens Nyhetsbyrå

Mer läsning

Annons