Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Uppgivenhetens ansikten...

Om människan är orsaken är hon också lösningen.

Annons

Det vill säga, om vi skapat temperaturhöjningarna på jorden, så måste vi också vara kapabla att stoppa uppvärmningen. Enkelt om det vore vilket annat politikområde som helst. Men nu handlar det om miljö- och klimatpolitik och då behöver man inte vara någon överdriven dystopiker för att tveka.

Henrik Montgomery, fotograf på Tidningarnas Telegrambyrå, fångade den politiska uppgivenheten under klimattoppmötet 2009 i Köpenhamn. Årets bild av årets ickebeslutsfattare: Det stora globala klimatavtalet slutade i en icke-bindande överenskommelse.

Så sent som i september 2013 enades FN:s vetenskapliga klimatpanel, IPCC, om att människan ligger bakom uppvärmningen av jorden inför FN:s klimatmöte i Warszawa i slutet av förra året. Panelen var också helt övertygad om att uppvärmningen går att stoppa, om alla agerar snarast. Men vetenskap och politik är ingalunda samma sak. Så i två veckor, natt som dag, manglades experternas teorier så att resultatet blev en misslyckad repris av 2009 års klimatmöte: Otydligt, inte bindande och inte heller fördelat.

Men det finns ändå ett ljus i det globala klimatmörkret. 190 länder enades om att de ska meddela hur stora utsläppsminskningar de kan tänka sig att genomföra, senast nio månader innan det stora klimatavtalet som ska skrivas under i Paris, nästa år. Men så länge USA, Kina och Ryssland, med lägst ambitioner, tillåts styra tempot i förhandlingarna, har få några större förhoppningar.

Komplexiteten i klimatfrågan och uppgivenheten som lätt följer när man som liten och enkel människa inte rår över de globala besluten har ingalunda präglat den senaste veckans klimatserie i tidningen. Debatten på chatt, insändarsidor och i kommentarsfält har varit livlig, vilket naturligtvis beror på att det journalistiska arbetet har konkretiserat konsekvenser och följder av ett Hälsingland med mer oberäkneligt klimat.

Vad händer med strömmingsfisket och våra badvatten? Blir det bara energiskog och vindkraftsparker av Hälsinglands guld och kommer väg 83 att kantas av vajande majsfält? Förstörs sommarkvällarna av fästingbett och diarréer medan vintrarna lindras av färre förkylningar?

I sanningens namn ska också nämnas att väderexperter inte tolkar varje uttryck för extremväder, som en konsekvens av den globala uppvärmningen. 40 grader kallt i Lappland, storm i Skåne, översvämningar och milda höstar har vi haft så länge SMHI mätt och statistikfört. Men att gå så långt som klimatskeptiker och förneka den globala uppvärmningen, är som att vända all expertis och vetenskap ryggen, blunda och hoppas det håller under den egna livstiden.

Eller enligt principen: så länge Tyskland bygger ut kolkraften så spelar det ingen roll vad vi gör i Sverige.

Med vetskapen och övertygelsen att det i ett demokratiskt samhälle spelar roll vad varje människa gör och tycker, arrangerar vi en debatt på Hälsinglands museum i Hudiksvall i kväll. Ett utmärkt tillfälle att bilda sig en egen uppfattning om vad din politiker gör. Och vad du kan göra själv.