Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Unga om hälsingemålet: "Det låter bonnigt – men är ändå fint!"

Elin Nygårds från Röste utanför Bollnäs i Hälsingland är 22 år och stolt över att prata sin dialekt. Men hon pratar inte alls lika utpräglat mål som sin farfar eller pappa.

Allt färre unga pratar bred dialekt. Det är egentligen rätt naturligt eftersom dagens tonåringar har helt andra kontaktnät och studievägar än tidigare generationer. Men kanske håller det på att svänga. Dialekt har blivit ett sätt att profilera sig, inte minst i humorshower och på youtubeklipp.

Läs också: Succen fortsätter för Klas

Handbollsspelaren Elin Nygårds var inte ens medveten om att hon hade en dialekt förrän hon kom till klubben Skånela i Märsta utanför Stockholm.

– Det vart ett uppvaknande i den bemärkelsen att jag fick det påpekat så fort jag sa något. Flickorna smakade på orden. Om jag sa "vi hopper" så tittade de på mig – "det heter hoppar". Men jag har alltid sagt hopper, säger Elin med tydligt dialektalt uttal.

En av lagkamraterna, 21-åriga Louise Wallmo från Rosersberg norr om Stockholm, har fler exempel på hur konstigt hon tyckte att Elin pratade.

– Hon berättade att hon var i lag med någon. Det betydde visst att hon var tillsammans med en kille.

Båda är överens om att hälsingemålet låter ganska bonnigt, men ändå rätt okej.

QUIZ: Har du koll på hälsingemålet?

När Elin spelade i Skånela arbetade hon på en revisionsbyrå i Stockholm, och där stack hon verkligen ut med sina tjocka l och speciella ändelser. Ändå ansträngde hon sig för att inte använda för konstiga dialektala ord.

– Men jag blev alltid positivt bemött när jag pratade, jag tror många tycker att hälsingemålet är roligt att lyssna på, även om det låter bonnigt. Det är inte fult eller elakt.

Nu spelar både Louise Wallmo, Lollo kallad, och Elin Nygårds i samma lag igen, men nu i Strands IF i Hudiksvall. De flesta i laget kommer från olika delar av Hälsingland och många pratar dialekt. Nu är det Lollo som är lite utmärkande med sin stockholmska, eller kanske snarare "vanliga" svenska dialekt.

– Det är inte alltid jag förstår vad de säger, som när de använder sina hittepå-ord, säger hon.

Ord som chalur, dôven, glåma, läre, rämja eller uslas kräver översättning för att begripas. Men visst smittar dialekter, Lollo märker själv att hon tagit till sig en del dialektala uttryck, som att avsluta meningarna med ett extra jag.

ÖSTEN ERIKSSON: Jag kan inget annat än prata dialekt

– När jag är här i Hälsingland är det okej, men jag skäms när jag kommer hem, säger Lollo.

Elin Nygårds skäms inte över att prata som hon gör, det har blivit något av hennes grej att bre på med dialekten i olika sammanhang.

– När jag är inne i hälsingemålet och pratar dialekt känns det mer, jag gestikulerar och använder kroppen med inlevelse och känsla bakom. Om jag pratar finkammat blir det mer stramt och tråkigt.

Hon tycker också att hon märkt att fler yngre tycker det är lite coolt att prata dialekt så det märks. För hälsingemålets del har hon en förklaring:

– Småstadsliv, humorshowen från Alfta, har satt hälsingemålet på kartan även utanför Hälsingland. I Dalarna har ju Gunde Svan och systrarna Kallur gjort dalmålet bekant, men innan Småstadsliv så var inte vår dialekt så känd. Nu känner ungdomar att det är mer acceptabelt att tala hälsingemål.

LÄS MER: Där sitter han och bara duger

Här är hälsingarnas favoritord på dialekt