Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ulrikas bilder från den mäktiga resan: "Det var något magiskt med att få vara med"

Ulrika Krantz från Ljusne har på nära håll fått se att de hjälpinsatser som görs för skolbarn i Etiopien verkligen gör nytta. Hon har spenderat ett antal dagar i Afar-regionen på det etiopiska höglandet under den värsta torkan som drabbat landet på minst 50 år. Resan anordnades av O ‘Learys Meal4Meal-program i samarbete med FN. Här berättar hon utifrån sex egna bilder om upplevelsen som förändrade hennes sätt att se på världen.

Läs också: Ulrika Krantz utvald till Etiopienresa

– Det här är den första skolan vi var på. Vi kom dit klockan nio på morgonen och alla hälsade oss med ett artigt "hello" på engelska. De här är nomader och förflyttar sig efter boskapen. Många av dem hade aldrig sett en vit människa innan.

– Man såg hur de sken upp efter omkring en halvtimme och vi förenades med hjälp av teckenspråk och leenden. Jag blev otroligt tagen av att möta dem.

– En grupp tjejer träffades några gånger i veckan i en studiecirkel där de fick lära sig om kvinnors rättigheter. Det handlade till exempel om könsstympning och barnäktenskap. För många i Etiopien handlar det om traditioner och sitter djupt rotat, men med hjälp av den här typen av undervisning hoppas man att det ska vara borta inom två-tre generationer.

– Jag vet inte vad tjejen som tittar in i kameran ville säga med den blicken. Alla andra var glada men hon var så allvarsam. Vi stod säkert i fem minuter och tittade på varandra.

– Det här är samma dag som vi träffade de andra tjejerna. Den här gruppen bestod av 40 kvinnor. De var mellan 13 och 20 år och hälften hade redan fått barn. Det finns lagar om att man inte får gifta sig innan man fyllt 18, men de tillämpas inte ute i bushen. Kvinnorna sitter och diskuterar kvinnorätt och är redo för en förändring.

– Det var något magiskt med att få vara med här. De var så vackra där de satt i en uttorkad flodfåra under en bro.

– Det här är en fotbollsmatch på en skola vi var på. Alla hade precis ätit när vi kom dit och de visade en väldig glädje och energi när vi gav dem fotbollar. Som du ser är fotbollsplanen full med stora stenar och där spelar de flesta barfota.

– Det var mest flickor som gick på den här skolan. Föräldrarna fick bidrag på fyra liter matolja om de lät sina döttrar gå kvar i skolan. Annars tas de flesta ur skolan när de blir omkring 12 år och starka nog att arbeta.

– Här delar vi ut vatten som vi köpt. Vi handlade i de tre butiker som fanns för att gynna alla. Vattnet delade vi ut till skolor och i en by där vi fick vara med på ett byamöte. Mannen med hatten var en byäldste som hjälpte oss att se till så att alla i byn fick vatten.

– Alla var fascinerade över att jag var vit. De tog på mig och pratade med mig, även fast jag inte förstod. När de såg att jag hade en kamera ville alla ta bilder och titta. Vi pratade och jag visade bilder på min vardag. De visade även upp sina skolarbeten för mig.

– Jag försökte säga tack på deras språk till dem. Då skrattade de och tyckte jag uttalade det konstigt. Sedan lärde jag dem att säga tack på svenska. Alla gick omkring och sa tack, tack, tack. Det var jättemysigt.