Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tvivelaktig logik om dödshjälp

En av obotlig sjukdom dödsdömd nekas en värdig död genom läkarhjälp, medan ofödda barn aborteras helt lagligt enbart för att de inte har det kön föräldrarna önskar, det sammantaget är en mycket tvivelaktig etik.

Annons

Tack till Christina Palm för en klargörande artikel om läkaretikens skäl till att neka människor rätten till sin egen död 29/8). Hon undviker dock att lyssna på den dödligt sjuka patienten, som påtvingas en livsuppehållande behandling helt mot sin egen vilja.

Självfallet ifrågasätter jag inte avsikten med en god vård i livets slutskede. Det är inte alls det diskussionen gäller. Men tittar man på de fyra grundprinciperna inom vården, undrar jag om läkaren uppfyller sina förpliktelser att göra gott, när han/hon med starka mediciner håller en redan dödsdömd patient kvar vid ett liv på halva vägen mot en oundviklig död. Vi vet inte, vilken mardrömsliknande situation den patient kanske befinner sig i, som inte längre kan meddela sig med sin omgivning. Är det verkligen att uppfylla läkaretikens krav, när man förlänger ett kvalfullt slutskede av livet genom att förvandla patienten till ett hjälplöst paket?

Även i de fall en människa vid fullt medvetande begär, att få avsluta sin ur medicinsk synpunkt hopplösa liv med ständigt tilltagande lidande, borde rätten till sin egen död betraktas som en mänsklig rättighet.

Jag finner logiken i den praktiska tillämpningen av de etiska reglerna mycket besynnerlig. En av obotlig sjukdom dödsdömd nekas en värdig död genom läkarhjälp att avkorta lidandet, medan ofödda barn aborteras helt lagligt av läkare enbart för att de inte har det kön föräldrarna önskar, då är det sammantaget en mycket tvivelaktig etik samhället byggt upp.

Lennart Gunhamre

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel