Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönikan: Därför slår inte curling igenom

Det blev en ny svensk OS-medalj – men det är missarna jag tar med mig från ännu en dag i tv-soffan.

Annons

Spänningen, intensiteten och den ungdomliga entusiasmen hos Damkronorna och skicrossåkarna betyder mera för framtiden än en ny curlingmedalj.
Missförstå mig rätt; det är klart att jag är glad för ett OS-silver. Det var oerhört starkt av lag Sigfridsson att hålla nerverna kalla i åtta omgångar i en ny rysarfinal mot Kanada och Viasats expert Anette Norberg och kommentatorn Vincent Stenberg har verkligen gjort sitt bästa för att elda upp massorna.


Men.
Det finns flera anledningar till att vi bara bryr oss om curlingen vart fjärde år.
1) Det är inte helt lätt att hänga med i reglerna.
2) Taktiken känns ibland obegriplig, att försöka förklara för den snart tioårige sonen här hemma är lönlöst, han tappar intresset efter 30 sekunder. 
3) Det är tidskrävande.
Dessutom: att en tråd (!) på banan kan få en av huvudrollerna i en OS-final känns besynnerligt.
"Man vågade inte tillräckligt mycket" förklarade utmärkta Anette Norberg förlusten, men vågade vadå? 
Det känns som att jag var fjärde år använder hela gruppspelet till att försöka förstå vad som pågår, till finalen har jag fått ett visst hum och när den sista stenen curlats iväg vet jag hur allt fungerar.
Bara för att glömma bort det till nästa OS.


Inte så konstigt att sporten inte slår igenom på riktigt trots alla framgångar.
Nää, tacka vet jag skicross.
Sedan debuten i OS för fyra år sedan har grenen utvecklats rekordsnabbt – och det är ju lätt att fatta varför. 
1) Snabba tävlingar med kittlande man-mot-man-fighter i en hiskelig fart och våghalsiga hopp med kraschriskfaktor.
2) Kvart-, semi- och finalrace inom loppet av drygt en timme.
3) Enkla regler – först ner vinner. Voliá!
Jag satt på helspänn från första hoppet och kastades mellan hopp och förtvivlan när det stora svenska affischnamnet Victor Öhling Norberg kraschade och tillsammans med två andra kom rullande in över mållinjen.
Målfotot visade att ryssen hade handen först över linjen och tydligen var det det som gällde och "Vön" var utslagen.


Men då hade jag redan fastnat och satt som klistrad framför tv:n ttills dess att Damkronorna fick pulsen att gå upp ännu högre.
Tänk att det var så nära att SOK inte hade gett tjejerna chansen! Snåljåpar.
Att se kämpaglöden i ett så ungt lag med den fantastiska Valentina Lizasna Wallner i målet gör ju underverk för det egna psyket – man ska aldrig ge upp! – och glöden (som visserligen slocknade lite i den sista perioden då Schweiz tog sig förbi och vann) håller mig varm under resten av vintern.


Hoppas nu bara att intresset håller i sig för Damkronorna trots en utebliven medalj.
Nästa vinter går VM i Sverige (Malmö), och med en Valentina i storform och med ett stöttande Hockeyförbund i ryggen kan vägen till nästa OS gå lite lättare? 
Det är åtminstone ingen risk att jag glömmer bort reglerna.

Bäst i OS just nu: Carolina Klüft har efter en något stel början förvandlats till ett fullblodsproffs i programlederi. Jag borde inte vara förvånad. Har den människan någonsin misslyckats?
Sämst i OS just nu: Charlotte Kalla förkyld? Men WTF!