Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tuff sits att klara jobbpendlandet på eldrift: "Jag vill kunna pendla elburet"

Att vara elbilsförare i en hälsingekommun kan innebära utmaningar. Särskilt när det bara finns en kommunal laddstolpe.

Ljudet från gruset som pressas under däcken är det som hörs när bilen rullar ut från parkeringen.

Jag har precis lyckats kränga in mig i passagerarstolen i den lilla hybridbilen när Paul Bogatir berättar om sin upplevelse, hur det är att använda sig av en bil med eldrift.

– Det är väldigt svårt att ladda bilen, säger han när vi svänger ut från parkeringen vid Brandgaraget, där kommunen har en laddstolpe med två parkeringsrutor.

När han kom till laddningsstolpen stod två äldre, bensindrivna, bilar i parkeringsrutorna och han fick ställa sig felparkerad utanför p-platsen för att komma åt att ladda.

Det väckte en del funderingar kring den bristande respekten för elbilsplatserna hos Paul Bogatir.

– Jag vill kunna pendla elburet, men det kan jag inte som det är nu, säger han.

Han har försökt ladda via privata uttag, men tycker att det behövs tas ett större grepp på frågan om laddplatser. En stor fördel med laddstolpar är att det går mycket snabbare att "tanka" bilen med el.

– Man kan inte hålla på och fråga här och där om man får tjuva lite el. Det måste finnas en strategi kring det här med elbilar för det kommer att bli väldigt många fler elbilar ganska snabbt, förutspår Paul Bogatir som har tjänstebil i sitt uppdrag som klusterledare vid föreningen Hudiksvalls hydraulikkluster.

Han tycker att det känns roligare att köra med eldrift.

– Det känns bättre, jag sparar pengar och gör faktiskt nytta i och med att det är miljövänligare.

Skillnaden är inte bara en teknisk fråga. Paul Bogatir upplever att han fått ett helt annat körsätt sedan han gått över till att använda eldriften.

– Jag kör mycket långsammare generellt, jag tänker mig för, för att försöka spara energi. Han känner till och med ett inre motstånd mot att köra på bensin.

Det syns en glädje hos honom i nedförsbackarna då batterierna laddas upp. Tanken på att spara el har gått så långt att han till och med undviker att dra på värme på förarstolen.

Bensintanken är full och genom eldriften har nålen på mätaren inte rört sig på flera dagar.

– Jag har också lägre temperatur på värmen. Det är kul att se hur lite jag kan göra av med. Det blir som en tävling med sig själv, säger han och skrattar till.

Paul Bogatir pendlar 3,5 mil från Delsbo och behöver fylla på för att kunna ta sig hem, men det blir en daglig utmaning att klura ut hur det ska gå till.