Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trotjänare slutar efter 40 år

Under hälften av sin levnad har Hasse Eriksson, numera Hudiksvall, varit kassör i Färila fiskevårdsområde. Men 40 år får räcka.

Annons

Under fiskevårdsområdets årsmöte härförleden tog Per-Åke Thor över kassörssysslan.

På torsdagskvällen avtackades Hasse Eriksson vid ett styrelsemöte hemma hos ordföranden Inge Swerin i Korskrogen.

– Hasse har gjort ett fantastiskt fint jobb som kassör. Han har inte minst varit duktig på att skicka ansökningar för att vi ska få pengar och har haft ett stort kontaktnät, säger Inge Swerin.

Hasse Eriksson var handlare i Lillbyn, Färila, i många år. Först var det livsmedelsbutik, senare presenthandel. För 25 år sedan flyttade Hasse och hustrun Eva till Hudiksvall där de sedan tidigare hade fritidshus i Lakbäck.

Det var fiskeintresset som ledde till att Hasse Eriksson kom in i styrelsen för Färila fiskevårdsområde och 1974 blev dess kassör, en syssla som han sedan alltså hade fram till februari i år.

– Jag har gillat kombinationen att fiska med fluga i Ljusnan och sedan i det öppna havet med bland annat nät när jag är i stugan i Lakbäck, säger Hasse Eriksson.

Hasse Eriksson har alltså bott utanför Färila under större delen av kassörsuppdraget i fiskevårdsområdet.

– Men det har varit svårt att hitta någon ersättare. Så jag har ställt upp, berättar han.

I början av engagemanget i Färila fiskevårdsområde stod striden om kraftverk eller inte i Mellanljusnan.

– Jag kommer så väl ihåg när ansökan om de fyra kraftverken skickades in och att det sedan dröjde länge innan regeringen sa nej, säger Hasse Eriksson.

Det var kraftverksplanerna som på ett sätt var början till det put-and-take-fiske som finns fortfarande.

– Det var med Bergvik och Alas stöd som Skålsjösystemet rotenonbehandlades så att vi sedan kunde plantera in ädelfisk, minns Hasse Eriksson.

Det är en hel del som är annorlunda nu än då.

– Nu finns ingen möjlighet till det fina kräftfiske som vi hade då även om Färila fiskevårdsområde har ett mindre bestånd av flodkräfta som dock inte tål fiske, säger Hasse Eriksson.

Han minns också hur fiskevårdsområdet själv födde upp ädelfisk vid Breasen och att mellanljusnanöringen prioriterades.

– Men nu köper vi in fisken som sedan sätts ut.

När Hasse Eriksson nu slutar som kassör i Färila fiskevårdsområde blir det mer tid över för – fiske.

– Det blir väl mest här vid havet då, säger han.

Men eftersom de båda barnen Mårten och Anna-Karin med familjer bor i Veckebo respektive Ljusdal släpper han inte kontakten med den gamla hembygden.

Och Ljusdals kommun får en eloge för samarbetet om fisket.

– Kommunen har många gånger varit något av föregångare och dessutom gett fiskevårdsområdet viktigt ekonomiskt stöd, säger Hasse Eriksson.

Annons