Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tobias Samuelsson: Rött kort i källkritik

EU kommer inte förbjuda konstgräsplaner, men stora mediehus och public service spred nyheten utan egen faktakoll.

Annons

Snart är det slutspelat på konstgräsplaner – EU ska förbjuda dem. Det gick att läsa i Aftonbladets sportbilaga den 21 juli.

Källan var den tyska söndagstidningen Welt am Sonntag. De allra flesta konstgräsplanerna använder gummigranulat från återvunna bildäck som dämpning, men redan till 2022 sätter nya miljöregler från EU stopp för det, skrev Aftonbladet.

Anmäl text- och faktafel

Till artikeln gjorde de två intervjuer. Den ena med en representant från en av de största leverantörerna av konstgräsplaner. Den andra med dem som stödjer föreningar att anlägga dem, Svenska Fotbollförbundets anläggningskommitté. Inte helt oväntat var de väldigt samstämmiga i sin kritik av det kommande konstgräsförbudet.

SVT Nyheter följde snart upp med ett referat av Aftonbladets artikel. Sveriges Radio likaså genom att intervjua Brommapojkarnas kommunikationschef. Ingen bemödade sig dock med att lyfta luren och ringa EU-kommissionens presstjänst och fråga om det verkligen stämde.

Det gjorde det nämligen inte. EU-kommissionen hade inget förslag om att förbjuda konstgräs. Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, nekade också till att de planerade ett sådant förbud.

Det var en rapport från just Echa som gav upphov till nyheten. Rapporten behandlar mikroplaster i bred bemärkelse och är fram till september ute på remiss. Myndigheten har begärt in information om bland annat användning av mikroplaster som granulat i konstgräsplaner för att se miljörisker och bedöma behovet av undantag, skriver de i ett pressmeddelande.

Till skillnad från vad till exempel Expressens ledarskribent Malin Siwe försökte göra gällande under rubriken ”Låt inte EU:s plastskräck stoppa knattefotbollen” är konstgräsplanerna ett stort miljöproblem.

Användningen av mikroplaster, som är ett samlingsnamn för små plastpartiklar, har börjat diskuteras ordentligt först under de senaste åren. Det råder fortfarande stor osäkerhet kring deras miljöpåverkan. När partiklarna når natur eller vattendrag är de närmast omöjliga att städa bort. Mikroplaster kan också fungera som bärare av miljögifter. Studier tyder inte på att gummigranulat skulle vara hälsovådligt för fotbollsspelare, men vilka konsekvenser mikroplasterna får för havsmiljöer är mer osäkert.

Det finns närmare 1100 konstgräsplaner i Sverige. IVL Svenska Miljöinstitutet räknade på uppdrag av Naturvårdsverket i våras ut att 500 ton mikroplaster försvinner från konstgräsplanerna varje år. Osäkerheten i beräkningarna är hög, likaså hur mycket av granulatet som når hav, sjöar och vattendrag, men troligen är det bara däck från vägtrafik som sprider mer mikroplaster i Sverige än konstgräsplaner.

EU:s pågående arbete med att se över reglerna kring mikroplaster är därför viktigt. Ett stort ansvar faller dock på alla de kommuner och fotbollsklubbar som har investerat i konstgräsplaner att antingen minimera utsläppen av mikroplaster, eller att ersätta dem helt. Andra fyllnadsmaterial som kork och kokosfiber fyller redan i dag de nermalda bildäckens plats på flertalet nya anläggningar.

Det är vad som borde rapporteras om. Men EU tycks vara en bottenlös källa till påhitt som okritiskt sprids även av medier där källkritiken borde vara grundmurad, som public service-bolagen.

De senaste åren har vi fått läsa skrönor om att EU vill förbjuda allt från gamla vedspisar och småländsk ostkaka till lakritspipor och julmust. Det verkar helt enkelt inte finnas någon gräns för hur många rykten som kan förvandlas till tidningsankor när de sprids under EU-flagg.