Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tobias Samuelsson: LRF överdriver faran – EU:s nya frihandelsavtal hotar inte svensk köttproduktion

Annons

Vad lägger du på grillen i sommar? Lantbrukarnas riksförbund, LRF, varnar för att ditt svar kommer ändras under de närmaste åren. Skälet finner vi i Bryssel, där EU-kommissionen efter hela två decennier av förhandlingar nyligen kom överens om ett handelsavtal med Mercosurländerna: Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay.

Anmäl text- och faktafel

Klart är det inte. Än återstår ratificering av 40-talet nationella och regionala parlament, men EU – med handelskommissionären Cecilia Malmström (L) i spetsen – stötte direkt på patrull. Fransmännen tog reflexmässigt avstånd och irländarna röstade ner avtalet i en symbolisk omröstning.

Skälet? Kött.

Import av brasiliansk biff kommer ödelägga europeisk köttindustri, heter det. På hemmaplan har LRF slagit på stora trumman och varnar för ”prisdumpning” och ”försämrade konkurrensvillkor” för svenska lantbrukare om avtalet går i lås.

Det är helt sant att länder som Brasilien och Argentina inte är några förebilder när det kommer till köttproduktion. Tvärtom utgör de ofta skräckexemplet, då antibiotika används i tillväxtsyfte samtidigt som boskapsskötsel och odlingar av sojabönor tränger allt längre in i Amazonas regnskogar.

Just därför kommer handeln även i fortsättningen vara ytterst begränsad när det kommer till kött. I media har siffran 99 000 ton cirkulerat, vilket är Mercosurländernas föreslagna köttkvot för export till EU. Men det finns skäl att sätta den siffran i ett sammanhang: det är knappt en procent av Europas köttkonsumtion. Köttet kommer dessutom vara belagt med tull på 7,5 procent.

Varför är då Mercosuravtalet viktigt? De ekonomiska vinsterna från att europeiska företag får tillgång till nya marknader kan inte underskattas. Till exempel kommer dagens höga tullar på bilar, maskiner och läkemedel att slopas helt. Men avtalet innebär också en möjlighet att ställa högre krav på Mercosurländerna.

Den bästa garanten för att länder som Brasilien ska bättra sig är nämligen inte några rader i ett avtal, utan att de måste leva upp till europeiska livsmedelssäkerhets- och hälsostandarder för att få sälja sina produkter här.

Nu säger Mercosurländerna att de ska jobba gemensamt med EU för att förbättra djurhållning och bekämpa antibiotikaresistens.

Redan i detta stadium bevittnar vi dock vilket inflytande frihandel kan ha. När Brasiliens president Jair Bolsonaro valdes förra hösten lovade han att landet skulle dra sig ur Parisavtalet. Nu har han gjort en helomvändning och menar att Brasilien ska ta sitt klimatansvar.

Varför? Jo, för att få tillträde till den europeiska marknaden.

Även i djurhållnings- och antibiotikafrågorna är uppgörelsen en framgång. Nu säger Mercosurländerna att de ska jobba gemensamt med EU för att förbättra djurhållning och bekämpa antibiotikaresistens.

Avskogning är inte heller en fråga som lämnas oberörd, men det är inget problem som ett avtal kan lösa. Skövlingen drivs på av sydamerikansk köttproduktion. Vi ska dock inte glömma att även europeisk djuruppfödning är beroende av foder från brasilianska sojafält. Europa bär oaktat uppgörelsen ett stort eget ansvar för minskat beroende av sydamerikansk soja i djurfoder.

Vad lär då konsekvenserna bli för svenska köttbönder? De har inte skäl till oro i den omfattning som LRF försöker ge sken av.

Konsumenterna har fått upp ögonen för svenska mervärden som låg antibiotikaanvändning och god djurvärld. Det har lett till ett paradigmskifte: nu minskar köttimporten samtidigt som svensk produktion ökar .

När det handlas till grillkvällen väljer allt fler att lämna den brasilianska biffen i kyldisken. Den trenden kommer knappast det här avtalet rucka på.

Annons