Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tio år med flyktingar

/
  • När kommunen inte fick gehör för att dämpa asylmottagandet i Söderhamn revs en stor del av asyllägenheterna på Tallvägen, Granvägen och på Norrberget.
  • Tallvägen, dagarna innan grävskoporna kom och lägenheterna revs. Detta hände i april 2010.
  • De förra kommunalråden Eva Tjernström och Lennart Olsson ångrar inte att de gav Faxeholmen sitt tysta medgivande om att börja ta emot flyktingar. Men visst hade saker och ting kunnat göras annorlunda.

Migrationsverket tryckte på och det kom ett tyst medgivande från kommunen.

Kommunalråden Eva Tjernström (S) och Lennart Olsson (C) ville ta ett solidariskt ansvar för människor på flykt. Faxeholmen ställde upp med 90 tomma lägenheter till 400 asylsökande. Det var så det började för drygt ett decennium sedan.

Annons

Det är minusgrader och det snöar ymnigt när tåget söderifrån bromsar in i Söderhamn. Ur kliver fem barn och åtta vuxna. De bär på kartonger och väskor med lakan och örngott. Packningen för var och en består inte av mer än vad två armar kan bära.

På perrongen står bovärden Urban Wigren och mottagningshandläggare Halis Konuskan och väntar.

Det är deras sak att ta gruppen först till Migrationsverkets lokaler i Tingshuset och sedan visa dem till rätta i lägenheterna på Granvägen.

Datumet i almanackan visar att det är det den 27 januari 2003 som de första asylsökande anländer till Söderhamn.

Tio år har gått sedan dess och när jag slår mig ner vid ett bord i Rådhuskonditoriet tillsammans med Eva Tjernström och Lennart Olsson är det för att prata om hur allting började och vad man lärde sig under resans gång.

Då var båda kommunalråd, i dag är Eva Tjernström (S) landstingsråd medan Lennart Olsson (C) har gått i pension.

- Ja, hur började det egentligen, säger Eva Tjernström och drar en hand genom håret.

Sedan minns hon.

Det var Faxeholmens dåvarande ordförande Jan-Olov Karlsson Fält som sökte upp dem i Rådhuset och berättade att Migrationsverket var i ett skriande behov av lägenheter för att kunna ta emot de stora flyktingströmmarna.

Och var det något som Faxeholmen hade var det just tomma lägenheter.

- Då handlade det om att vi under en övergångsperiod skulle ta emot flyktingar i kommunen, säger Eva Tjernström.

Det slutade med att Jan-Olov Karlsson Fält fick kommunens (tysta) medgivande om att hyra ut till Migrationsverket.

- Det här var ingen fullmäktigefråga, men det fanns en bred majoritet i kommunstyrelsen om att vi skulle göra det här. Samtidigt fanns det ett tryck från Migrationsverket som menade att kommunerna måste ta ett ansvar i flyktingfrågan, säger Lennart Olsson.

Redan då visste de att beslutet skulle ifrågasättas och reta upp en del kommuninvånare, men de var beredda att ta ett humant och solidariskt ansvar för människor i flykt.

Efter flera förhandlingar med Migrationsverket stod det till slut klart att Faxeholmen skulle ställa upp med 90 lägenheter till 400 asylsökande. Och detta skulle inte kosta Söderhamn eller skattebetalarna en krona.

Enligt Lennart Olsson och Eva Tjernström har det inte gjort det heller. Verksamheten finansieras genom statliga medel.

- Söderhamnarna tror att asylsökarna kostar stora kommunala pengar, så är det inte. Räknar vi in dem som har fått uppehållstillstånd och bosatt sig här har vi till och med fått ett litet överskott. Detta samtidigt som över 100 personer på olika sätt arbetar med asylsökande, säger Lennart Olsson.

Men visst är de beredda att hålla med om att allting inte har varit en dans på rosor. Det dröjde inte särskilt länge innan larmrapporterna började komma från polisen. Snatterierna och stölderna ökade dramatiskt och av dem som greps var många asylsökande.

Då fick Faxeholmen gå in med 100 000 kronor för att anställa en vakt samtidigt som man satte upp skyltar i butikerna om att det rådde en ökad bevakning.

Annars handlade det allmänna samtalen oftast om kaoset i tvättstugorna.

- Du kan inte tänka dig hur många samtal jag fick om just tvättstugorna, säger Eva Tjernström.

Ett tag var stöket och de rasistiska krafterna så starka att man började prata om att dra i handbromsen. Inte avveckla asylmottagningen, men låta situationen stabilisera sig genom att inte ta emot fler under en tid.

Och är det något som Eva Tjernström och Lennart Olsson är kritiska till så är det att Migrationsverket inte var tillräckligt lyhört.

- Ett tag kändes det som om inte vi hade något att säga till om. Med facit i hand skulle vi behövt ha tydliga och skriftliga överenskommelser med Migrationsverket, säger Eva Tjernström.

När det blev aktuellt att placera flyktingar även Ljusne var protesterna starka, men inte heller då lyssnade man.

Lennart Olsson säger inte att det var för att sätta stopp på antalet asylsökande som Faxeholmen och kommunen till slut beslöt sig för att riva stora fastighetsbestånd i Söderhamn. Men visst var de medvetna om att många flyktingar bodde i just den norra stadsdelen.

- Vi ville lyfta norra stadsdelen genom att riva slitna fastigheter. Det beslutet tog vi trots att vi visste att det skulle få vissa konsekvenser, säger han.

I dag är rutinerna väl inarbetade och det finns många som arbetar runt de asylsökande, inte minst frivilligorganisationerna och kyrkorna. Men det saknas fortfarande sysselsättning och där måste kommunen lägga ner mycket tid och kraft. Då handlar det om alla arbetslösa.

Men annars tycker de att Söderhamn är mer färgsprakande nu, att en mer internationell bild har börjat växa fram med olika kulturer, religioner och människor. Och varken Eva Tjernström eller Lennart Olsson ångrar beslutet om att låta Söderhamn gå i bräschen när det handlar om att hjälpa människor i nöd.

Samtidigt lurar det mörka bakom hörnet. De främlingsfientliga krafterna har vuxit och vardagsrasismen är utbredd.

- Vi lever i en globaliserad värd och då måste man kunna leva sida vid sida. Jag vill tro att rasismen kommer att ebba ut på sikt. Vi är ju alla människor, säger Eva Tjernström.

Samtalet är slut, kvar på bordet står tre tomma koppar.

När jag kommer tillbaka till redaktionen slår jag en signal till Jan-Olov Karlsson Fält som numera är bosatt i Falun.

Jo, det var Faxeholmen och han som förde resonemanget med kommunen och Migrationsverket och visst var det bra att kunna hyra ut tomma lägenheter. Samtidigt är det allas ansvar, säger han, att ta emot människor i flykt.

- Det är Sveriges ansvar och det är inte förhandlingsbart.

Men han håller med de förra kommunalråden om att det hade behövts en paus då situationen var som värst.

- Jag är stolt över att Söderhamn tog sitt ansvar för att klara flyktingsituationen och det har gett mångfald. Men man får heller inte blunda för att det gett grogrund åt Sverigedemokraterna, säger Jan-Olov Karlsson Fält.

Men frågan är, vad hade hänt med bostadsbolaget om det inte hyrt ut lägenheter till Migrationsverket?

Utan tvekan kommer svaret:

- Då hade vi fått riva ännu mer.

Annons