Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tillhör en unik OS-skara

Årets olympiska spel såg han framför tv:n. Men för trettio år sedan stod söderhamnaren Nils Stefansson bredvid de olympiska ringarna och på startlinjen i Sarajevo.

Annons

Vinter-OS i Sotji. En svensk medaljsuccé med dubbla skidstafettguld som de häftigaste ögonblicken – ur ett blågulögt perspektiv. Men spelen fick ett abrupt slut när det avslöjades att hockeystjärnan Nicklas Bäckström missade finalen på grund av dopingavstängning.

För trettio år sedan, vid de olympiska spelen i Sarajevo, deltog söderhamnaren Nils Stefansson. Då kom chocken redan under invigningsdagen.

– När jag klev upp på morgonen och tittade ut genom fönstret såg jag att en flagga hängde på halvstång. Det var Sovjets. Den dagen dog Jurij Andropov – landets store ledare. Redan då märkte man av det kommande inbördeskriget, det var rigorös säkerhet och en politisk uppbrottstid. Vi tävlade mot Östtyskland, Jugoslavien, Sovjetunionen. Och de länderna finns ju inte kvar längre, berättar Nils Stefansson.

Den numera femtiosex år gamle Stefansson körde 1984 ner hela vägen till Sarajevo med en buss och ett släp en vecka före tävlingarna började. Han och landslagskollegorna fraktade själva kälkarna som de sedan vid startlinjen åkte med i tvåmans- och fyrmansbob. Men bara tre år tidigare kretsade hans liv kring sprintlöpning.

– Springa 100 och 200 meter var det jag pysslade med och tillhörde Sverigeeliten. Men jag var en kraftsprinter och Carl-Erik Eriksson som körde boben var på jakt efter någon som var stark och snabb. Då fick han upp ögonen för mig. Och så började vi satsningen mot Sarajevo, hans sjätte och mitt första OS.

Nils fick inte ställa sig på pallen med en medalj runt halsen. Men för de andra svenskarna gick det desto bättre. Skridskoåkaren Tomas Gustafson, som Stefansson och bobkollegorna delade lägenhet med, vann guld och silver.

– Alla smälte samman i OS-byn och det fanns inga "stjärnor". Med ett undantag. När det sovjetiska hockeylandslaget gjorde entré då upphörde allting. Spelarna kom in i ett led, satte sig punktligt, åt och pratade inte med varandra. De vann guldet redan där.

Han hann bara umgås sparsamt med andra olympier mellan tävlingarna och träningarna. Och på den enda lediga dagen visade han och de andra i bobtruppen runt Tre Kronor – eftersom de kunde Sarajevos gator bättre.

– Det var verkligen bara hockey, hockey, hockey i deras huvuden. Vi var nästan tvungna att leda dem över vägen.

– Skidåkarna däremot, Gunde Svan och Thomas Wassberg, såg jag nästan aldrig. Eftersom de låste in sig för att undvika att bli sjuka. Men det var en väldigt rolig upplevelse när de kom till Sarajevo. En stor lastbil körde in i OS-byn fullproppad med gröt och svenskt vatten.

De olympiska spelen är ett minne som Nils Stefansson alltid kommer förvara. Och för två år sedan, 100 år efter OS i Stockholm, bjöds alla olympier genom tiderna till Stockholms stadion.

– Drygt 3 500 hade då representerat Sverige vid ett OS. Och jag insåg hur unikt det är att vara med i vinter- eller sommarspelen och då kände jag mig exklusiv.

Stefansson driver numera ett eget företag. Och under årets vinter-OS har söderhamnaren sett så mycket som arbetet tillåtit.

– Jag har lyssnat väldigt mycket, tycker att Radiosporten är suverän. Hockeymatcherna och skidloppen har jag tittat på, har lite svårt för bedömningssporter. Jag gillar när det mäts i tid eller mål.

Har du inte sett bobtävlingarna?

– Jo, lite grann. Men det är en kolossalt tråkig idrott att se på tv. Bob är roligare om du förstår sporten eller utövar den.