Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka till ett blankt liv

/

Petrus Öhman har läst Nicole Krauss roman Man utan minne.

Annons

38-årige Samson Greene hittas utmärglad i Nevadas öken. Han vet inte vem han är. En tumör har slagit ut hans minne och efter operationen slår han åter upp ögonen utan att minnas någonting som skett efter tolv års ålder. Hans fru kör hem honom till New York. Tillbaka till livet. Samson minns ingenting av henne, och nu ska återuppbyggandet börja.

Men Samson vill inte återgå till den han varit. Går det ens? Utan alla dessa minnen upplever han sig fri från förutsättningar och drifter. Kan man kalla det för frihet i avsaknad av sin egen historia, sina relationer, sitt omfång? Kanske kan man det.

Nicole Krauss slog igenom stort med "Kärlekens Historia" 2005. Detta är hennes debutroman, tre år äldre och nu översatt till svenska. Hon skriver associativt men glasklart. Hon bromsar upp och gasar på. Som minnet självt.

Samson blir huvudperson i ett vetenskapligt experiment. En annan mans minne ska planteras i hans hjärna och bli hans eget. Där faller friheten! Det nya minnet blir en parasit, ett överfall. Och för varje ny människa Samson släpper in desto ensammare blir han. För hur kan en hjärna veta hur ensam den är innan den träffat en annan hjärna? Empatier och relationer är sammanbundna av minnen och samtidigt som Samson öppnar sig för omvärlden öppnar sig även det oöverstigliga avståndet mellan människor för honom.

Krauss hyllades efter "Kärlekens Historia"som en av den nya, amerikanska prosans ledgestalter. Vad säger man om något sådant? Jo, kanske att när du läser henne vill du hoppa högt men sova tungt. Du hämtar andan och öppnar fönstren. Vad blir vi utan våra minnen? Vilar därinne en litet nav kring vilket de samlas? Läs, memorera, minns!

Petrus Öhman

Mer läsning

Annons