Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till den fria rörlighetens försvar

Tiggeridebatten har kommit att bli ett slagträ för många olika politiska uppfattningar. Det allvarligaste angreppet riktar sig mot EU:s grundprincip om den fria rörligheten skriver Patrik Oksanen.

Annons

Låt oss vara tydliga med att den här ledarsidans uppfattning är att EU:s grundprincip om fri rörlighet för personer är värd att försvara till sista andetaget. Alla EU-länder omfattas av reglerna om den fria rörligheten som ger möjligheten att resa och vistas i ett annat medlemsland i tre månader, längre om du kan visa att du är självförsörjande.

Läsare som är lite äldre minns tiden då det behövdes visum för att resa till Prag och Budapest, gränskontroller var omfattande och passen stämplades. Att flytta för att jobba eller studera var en omfattande procedur. För en yngre generation är det här en overklig värld att berätta om.

I samband med östutvidgningen mullrade fackförbund om rädslan för den polske rörmokaren som skulle komma och ta jobben. Den fruktan visade sig vara överdriven även om vi idag inom transportsektorn ser problem med hur utländska åkerier snedvrider konkurrensen.

En annan baksida av den fria rörligheten är tiggarna. Det kommer sig av att Rumänien och Bulgarien 2007 blev medlemmar av EU. Då kritiserade många beslutet att det var för tidigt att släppa in länderna. Med tanke på utvecklingen i Georgien, Ukraina och Moldavien och hur Ryssland agerat så ska vi alla vara glada att länderna slapp hamna under Putins försök till ryskt inflytande.

Däremot, vilket man visste då som nu, så hade Bulgarien och Rumänien stora problem med social utslagning av den romska minoriteten. Lägg till även omfattande korruption i det gamla östblockets mest vanstyrda kommunistdiktaturer.

För att sätta press på Bulgarien och Rumänien, samt ge tid att åtgärda sociala och institutionella problem fick länderna övergångsregler fram till första januari 2014.

Den fria rörligheten är nu under ökande politiskt tryck när dess baksida blivit synliggjord genom EU-migranter, men systemet var aldrig tänkt att behöva fungera för länder med stora grupper i omfattande misär.

Istället för att ge sig på den fria rörligheten, som nu en ohederlig koalition av Sverigedemokrater och fackföreningar gör, behöver vi hålla huvudet kallt. I vems intresse ligger det i att splittra Europa och förstöra EU-samarbetet?

Samtidigt behöver vi metodiskt åtgärda problemen. Rumänien och Bulgarien måste ta sitt ansvar att lyfta romerna ur utanförskapet, fungerar inget annat får sanktioner sättas in. Vi som medborgare kan bidra på olika sätt, bland annat genom att skänka till hjälporganisationer.

Vi behöver se över konkurrensen i transportsektorn, hur polisen arbetar och med vilka verktyg när den fria rörligheten tagit bort polisens gamla kontrollsystem. Att människor som vistas mer eller mindre permanent (utan sjukförsäkring, utan adress eller personnummer) är inte oproblematiskt.

Det är frågor vi måste kunna diskutera och hitta lösningar på utan att börja ropa; "riv ned det europeiska samarbetet, förbjud tiggeriet och misstänk enskilda tiggare!".

Annons