Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tid för ett konstliv

/
  • En tidig Gösta Bohm, innan de kraftfulla penseldragen tog över, Marthe i vilstolen, från 1926. Foto: Malin Pahlm
  • Tryggve Örn, Vegetativ bild, ett viktigt verk i hans konstnärsskap. Foto: Malin Pahlm
  • Carl Herman Wetterwik. Tvätt i köket. Foto: Malin Pahlm
  • Bertil Bertell var bara 15 år när han målade detta jordbrukslandskap. Foto: Malin Pahlm
  • Bertil Bertell i ett kraftfullt självporträtt. Foto: Malin Pahlm
  • Rangergården i Hudiksvall genom Tryggve Örns konstblick. Foto: Malin Pahlm
  • Kråkön, färgsäker målning av Marthe Bohm. Foto: Malin Pahlm
  • En tidig Gösta Bohm, innan de kraftfulla penseldragen tog över, Marthe i vilstolen, från 1926. Foto: Malin Pahlm
  • Marthe Bohm hade ett mycket säkert färg- och formspråk. Hon delar en hel vägg med Mollie Faustman. Foto: Malin Pahlm
  • Mollie Faustman delar vägg med Marthe Bohm på Hälsinglands museum. Här syns målningarna Kråköpojke, Lördagskväll, Dansk flicka samt Timmervälta, Ljusnan. Foto: Malin Pahlm

I dag invigs en ny utställning på Hälsinglands museum i Hudiksvall, kallad Tidens uttryck, om en tid när ett lokalt konstliv växte fram från nästan ingenting.

Annons

En tanke slås man direkt av när man kommer in i Hälsinglands museums två utställningsrum på andra våningen - vilken färgrikedom och vilket kraftfullt måleri!

I dag öppnar en utställning med elva konstnärer, Tidens uttryck, som mönstrar de mest framträdande konstnärerna i Hudiksvall under början av 1900-talet fram till 1950-talet. Detta var en tid när folkhemmet byggdes, när kvinnorna fick rösträtt, utbildning blev en självklarhet även för de sämst ställda i samhället och industrialiseringen skapade välstånd och tid att ägna åt annat än själva livsuppehället.

Avstampet kan sägas vara kring 1919, det var då Hudiksvalls store nationellt kände konstnär John Sten hade sin sista stora separatutställning i Hudiksvall, han dog redan 1922. En utställning som bland andra Gösta Bohm, kanske den mest lokalt kände av konstnärerna i denna utställning, såg och inspirerades av och som gav upphov till en djärv och uppskattad samlingsutställning Hudiksvall våren 1920, med Gösta Bohm, Ernst Lindgren, Isidor Woxberg och Gottfrid Lård.

Det fanns en hunger efter bildning och konst i Sverige denna tid efter Första Världskriget, och under flera årtionden blev kulturaktiviteter en pådrivande kraft i samhället. Föreläsningssalar fylldes av publik, poeter kunde försörja sig på sina dikter och Folket i Bild och Konstfrämjandet gav på 1940-talet ut litograferad konst till överkomliga priser.

I Hudiksvall innebar museets flytt till en ny byggnad 1937 att stadens kulturliv fick en naturlig mötespunkt och konsten en plats för utställningar som tidigare saknats.

Under denna tid verkade de elva utvalda konstnärerna i Hudiksvall kortare eller längre tid. I ålder skiljer det hela 40 år mellan yngst och äldst i sällskapet, så det är kanske inte så konstigt att stilarna skiftar. Men det är heller ingen enhetlig utveckling de samtida konstnärerna genomgår. Vissa behåller sin nationalromantiska stil livet igenom, som Frans Hedblom med sina drömska motiv, medan andra direkt anammar den nya tidens idéer. Mollie Faustman, en av de äldsta i samlingen, har kanske det mest moderna uttrycket i sina tavlor, jag fastnar för hennes målning Lördagskväll, med unga cyklister på väg till dans(?).

Av elva konstutbildade konstnärer är endast två kvinnor, men dessa lyser desto starkare i sällskapet. Tillsammans delar Mollie Faustman och Marthe Bohm en långvägg med säker stil, kraftfulla färger och modiga ljussättningar. Marthe Bohms Kråkömålning är underbar i sin säkra färgsättning.

En stor del av tavlorna har lånats in från privatpersoner, bara en mindre del av de 64 verken finns i museets samlingar.

Det finns många verk på utställningen att stanna till inför. Inte minst av de två konstnärer som ännu är i livet, Tryggve Örn och Bertil Bertell. Jag fascineras av Bertells ungdomsverk från Iggesund, som han målade redan som 15-åring, och hans säkra självporträtt med djärva kontraster. Tryggve Örns abstrakta verk Vegetativ bild och hans målning av Rangerbangården i Hudiksvall från 1957, där motivet är så renodlat att det nästan är abstrakt, är rent lysande.

Carl Herman Wetterwik är en annan konstnär som förtjänar mer uppmärksamhet. Ännu en färgsäker konstnär, speciellt hans senare verk är fascinerande att se.

Föredömligt nog har museet gjort en innehållsrik katalog som sätter in konstnärerna i sin tid och plats. Både utställningens idékläckare Kjell Forsberg och curator Jan-Olov Nyström har skrivit intressanta texter som kompletterar och fördjupar utställningen, som pågår till den 25 maj.

Mer läsning

Annons