Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teater Agatha ger mycket att smälta

/
  • Maria Norén (i mitten) står i centrum för föreställningen Inte2, ackompanjerad av Alexander Katourgi och Marie Olskims Lusth.

Har nutidens människor för mycket tid att tänka? Teater Agatha ger en bild av nutidsmänniskan i föreställningen Inte2.

Annons

Teoretiserar vi sönder oss själva? Springer vi vilse och förlorar våra själar i diverse mer eller mindre belagda "sanningar" om hur själen fungerar och ska utvecklas?

– Allt jag gör, det gör jag i terapeutiskt syfte, hinner alla tre skådespelarna på scenen i Inte2 förklara under den knappa timmen där de oftast talar förbi varandra, vid några få tillfällen får kontakt.

Rollerna är flytande. Vem som är terapeut och vem som är klient varierar.

Sällan får vi se något så svårtillgängligt på Hälsinglands scener, framför allt inte när föreställningen är skapad av en lokal grupp.

Teater Agatha är värd all respekt för att de vågar möta publiken med det här tilltalet. Föreställningen har visats på Stene gård i Järvsö med gästspel två dagar på Hudiksvalls Teater, men planen är att ge fler föreställningar i Järvsö.

Man skulle kunna kalla det ungdomligt överspänt, men så lätt går det inte att avfärda Teater Agathas föreställning Inte2.

Här och där lyser klyschorna igenom, men perspektivet är då kritiskt genomskådande. Ungdomar har alltid tenderat att vara självcentrerade och ta sin egen situation på så blodigt allvar att de tappar perspektivet. Kanske visar föreställningen att hela samhället fastnat i navelskåderiet, att vi aldrig växer ifrån det.

Både dialogen och dramaturgin känns genomtänkt i detalj. Det är snarare den poetiska dialogens densitet som gör det svårt för mig att tillgodogöra mig mer än brottstycken.

En diktsamling hade jag kunnat återvända till. Till en teaterföreställning gör man sällan det. Därför hade det nog behövts flera fasta punkter där publiken fick hjälp att hitta vägar in.

Mer läsning

Annons