Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tar bilder med hemgjord kamera

Fotografen Branko Madunic använder fingertoppen som slutare och låter bilden fastna på gammaldags rullfilm. Hans porträttbilder visas just nu på Galleri Mazarin i Söderhamn.

Annons

Bilderna, som föreställer svenska och utländska populärmusiker, är svartvita, suddiga och ofta dubbelexponerade. Men den som tror att fotografen Branko Madunic har suttit framför Photoshop misstar sig. Porträtten är nämligen tagna med en hembyggd hålkamera av kartong.

– Jag gick på fotoskola för länge sedan i Gamleby. Då nämndes något i förbigående om hålkameror, och någon sa att man inte kunde ta porträttbilder med sådana. Det satte i gång något i planeten, för att se om det gick i alla fall, säger Branko Madunic på telefon från Bankeryd utanför Jönköping där han bor.

En av lärarna på fotoskolan var också fotograf på visfestivalen i Västervik, och på den vägen fick Branko möjlighet att plåta sångare och låtskrivare som Lars Demian, Stefan Sundström och Ulf Lundell.

– Sedan fortsatte det med musikfotografering på en jazzklubb i Jönköping och lite fler festivaler där jag fick vara med, säger Branko.

När han ska föreviga någon sätter han in en gammaldags rullfilm i kameran, och håller ett finger för det lilla hålet längst fram. Sedan tar han bort fingret en liten stund och blixtrar samtidigt med en blixtapparat från 70-talet. På så vis har en ansenlig mängd kändisar fastnat på Brankos filmduk genom åren.

– De blir så nyfikna att de ställer upp, för de vill veta om det funkar. Jag tror de flesta blivit överraskade utom Peps Persson, för han är ju lite tekniknördig, säger Branko.

Om man glömmer veva upp rullfilmen blir det flera bilder på samma duk. Det var så Branko började experimentera med dubbelexponering, för att tillföra ytterligare en dimension åt personen som avbildas.

– Miljön som de är med i, som en tapet eller en golvtilja, kan man lägga till, säger han.

Samtidigt är det ett enormt vågspel att dubbelexponera. Bilden kan bli förstörd, och det har man förstås ingen möjlighet att kontrollera som i en digitalkamera. Man har bara en chans på sig.

– Det är ett mycket större risktagande att jobba så här. Men jag tycker att det tillför bilderna ett värde att man inte kan se direkt hur det blir, säger Branko.

Som en självklar förebild nämner Branko den nederländske fotokonstnären Anton Corbijn, vars svartvita bildserier spelat en stor roll för popgrupper som Depeche Mode, U2 och Kraftwerk.

– Jag höll föredrag för Fotografernas förbund i Umeå 2001, och då fick jag träffa honom. Min kamera är signerad av honom, och han tyckte att bilderna såg spännande ut, säger Branko Madunic.