Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tänker skog 269 år framåt

Nej, Thomas Tidholm, jag är inte så ömtålig som prinsessan på ärten, men i de sammanhang där jag verkar, talar människor sakligt med varandra. Du påstår att jag varken tänker eller skriver själv. Vadan denna hätskhet mot mig som person och ditt totala ointresse för dialog?

Annons

Precis som du är jag uppvuxen i en skogrik bygd, för min del i södra Dalarna. Min mamma, mormor, mormorsmor och dessförinnan många generationer av män är födda på vår gård. Vår äldsta skogskarta är från 1749, då skogen kom i byns och familjers ägo. Där är varje avsnitt kartlagt för att klarlägga skogens förmåga att leverera träkol till bergsmännens hytta i byn och till näraliggande bruk. Några områden är märkta som särskilt märkliga, och – tänka sig – det är samma områden som på vår aktuella skogsskötselplan är markerade med rött, för ”naturvård, orört”.

Det finns inga kortsiktiga perspektiv för en familj som äger och brukar skog. Vi känner våra skogar väl, och vi vet att olika marker har olika förutsättningar. Våra skogar är inga ”virkesåkrar”. Här finns gran och tall och allt fler lövträd, beroende på bördighet. När staten nu inte längre detaljstyr och vi själva får bestämma, är våra hyggen i regel små, med sparade frötallar, naturvärdesträd och död ved. Och när vi är så många – 330 000 olika skogsägare – blir tankarna olika och skogarna mångskiftande och vackra.

Ofta tänker jag lika långt framåt i tiden som den gamla skogskartan för bakåt, det vill säga 269 år, till år 2287. Min innerliga önskan är att en familj även då ska kunna bo på vår gård och leva i samspel med skogens förnyelsebara råvaror. För att klara mänskligheten kvar på den här planeten, måste vi rädda klimatet. Både du och jag vet att växande skogar spelar en nyckelroll för att lagra koldioxid och att det är betydelsefullt och klimatsmart när material och bränslen, burna av trä, ersätter de skadliga fossila. I snart tusen år har timret och veden från skogen, gång på gång, hittat nya avsättningar och bidragit till ny utveckling i sin samtid. Så tänker jag att det blir även i framtidens samhälle – det biobaserade, helt i samklang med naturen.

”Hur skulle vår nordliga värld se ut om den saknade skogar”, skrev en gång författaren Albert Viksten. Hur skulle vår värld se ut om den saknade våra nordliga skogar, brukar jag fråga. Min glädje är äkta och stor när förnyelsebara råvaror från Norden bidrar till liv och god hälsa för medmänniskor i skogfattiga länder i Nordafrika och Asien. Vi i vår rika del av världen har råd att dela med oss. Skogsexporten är inte, som du påstår, kolonial. Den har en solidarisk dimension.

För min del sätter jag nu punkt i den här skriftliga ordväxlingen. Välkommen hem till mig! Vi kan vandra tillsammans i skogen och lågmält tala med varandra om det som kan bli bättre och det som redan är riktigt bra i svenskt skogsbruk.

Karin Perers

ordförande Mellanskog

I och med denna replik avslutar vi debatten kring svensk skog.

Tidigare inlägg: Thomas Tidholm, Karin Perers, Thomas Tidholm, Karin Perers.

Insänt

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel