Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tänk inte med plånbok i vården

Som tidigare privat vårdgivare har jag synpunkter på kvalitet och kompetens inom det medicinsket området som fokuserar på livsstilsrelaterade sjukdomar och problem, biopsykosocial stressmedicin.

Annons

En förutsättning för acceptabel kvalitet är:

1) Effektiv utredning som möjlig gör effektivare insatser = vårdkvalitet = sparar lidande och pengar. Att behandla enbart symptom och inte dess orsaker är inte bara otillfredsställande utan kan också "öppna dörren" för svåra kroniska sjukdomar som till exempel vid ensidig läkemedelsanvändning av högt blodtryck eller adhd.

2) Eftersom kunskaps- och erfarenhetsnivåer liksom lämplighet varierar så utgör samma kliniker för samma patient ett måste. Avsteg från detta skapar sämre kvalitet och ökat lidande för individ och ekonomi för samhället. Förtroende mellan patient och kliniker/behandlande är avgörande, något som Hippokrates påpekade för cirka 2 500 år sedan.

3) Patienten som (utbildas till) kompetent medarbetare är ett måste när vi arbetar med livsstilsrelaterade sjukdomar eftersom kunskapsläget inom skolmedicinen är vetenskapligt begränsat. Att se patienter som en resurs har varit vår fruktbara ledstjärna men det kräver utbildning (i grupp) av patienterna. 

Kompetens karakteriseras av relevant kunskap och erfarenhet liksom, när det gäller vård, social kompetens och engagemang.

1) Vi kan inte tro att alla kliniker är lika. De, liksom människor i allmänhet, varierar beträffande kunskap, erfarenhet och lämplighet. Det betyder att just personen bakom klinikrollen inte kan standardiseras. Många studier visar att personliga relationer mellan kliniker och patienter är ytterst viktig – även för vårdresultat. Att inte ha samma läkare som samarbetar med sin patients väl, är tveklöst otillfredsställande. 

2) Skolmedicinen saknar kompetens inom systemintegrerad livsstilsrelaterad, biopsykosocial, medicin, vilket gör att det inte enbart räcker med strukturella och välmenande förändringar. Tyvärr bakbinder skolmedicinen humanistiska, empatiska kliniker genom sina direktiv, riktlinjer och, i grunden, läkemedelsbaserad utbildning. 

Sammanfattningsvis: Att "tänka med plånboken" inom vården är destruktivt. För oss var det självklart att kvalitet måste gå före ekonomi – liksom i all privat vårdregi. Är profiten huvudsyftet så har man inget inom vården att göra, är min orubbliga uppfattning. Samtidigt är min uppfattning att landstingsledning ofta saknar relevant generell och specifik kompetens.

Om man skulle leda ett företag som ofta görs, skulle detta förlisa medan ledningen får hålla tillgodo med fallskärmarna. Vårdinkompetens verkar ha en generell politisk hemvist, vilket är bekymmersamt för den nuvarande och framtida folkhälsan. Det finns lösningar på dagens vårdkris men de kräver mod att också ta itu med den öppna liksom dolda profiten representerad av läkemedelsindustrin som uppenbarligen håller skolmedicinen i ett järngrepp

Bo von Scheele

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel