Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tämjer kraften som kan döda

Lavinexperten Karin Trolin vet mer om snö än de flesta.

Hon älskar dess massförstörelsekraft och hur hon kan tämja den.

Annons

– Å, vad coolt! Här är det rimfrostkristaller!

Karin Trolin har just lyft bort det översta skiktet i ett snöprov. Hon krafsar bort några kristaller och studerar dem i lupp.

Rimfrostkristaller är högvilt för en lavinexpert. Om de ligger mellan två snölager i en slänt kan de bli livsfarliga för en skidåkare.

Karin har grävt en undersökningsgrop på två gånger en och en halv meter, ända ner till marken. Hon följer en standardmetod som är lika över hela världen. Hon kollar lufttemperaturen och tar tempen på snöväggen i gropens norrsida. Hon känner på väggen med en spatel för att se om där finns lager med olika slags snö.

Snö består av många sorters kristaller om man tittar noga. Kristaller som har bildats under olika väderförhållanden, och sedan utsatts för olika temperaturer och tryck. Karin vet hur varje typ påverkar risken för laviner.

– När det är mer än en grads skillnad per decimeter snö så formas kristallerna om. De kan bli runda som klot, eller kubformade så att de inte bondar med sina grannar. Då blir snön svag, säger Karin Trolin.

Hon är en av sex svenskar med titeln lavinexpert. Fullärd blir hon aldrig. Det finns massor att veta om snö, och forskningen går fortfarande framåt.

Vi är på Storberget i Forsa, alldeles nära tv-masten som syns över hela halva Hälsingland. Vi har tagit oss upp med skidor och snöskor längs Sjuvallsleden, ett stort system av stigar och leder mellan sju fäbodvallar. Här uppe har Karin tillbringat en stor del av sitt liv. Hon är uppväxt på en gård nedanför. Under skoltiden var hästar, orientering och längdskidor livet. Ganska äventyrliga grejer redan då alltså. Efter studenten ville hon se världen, och släppte sitt hästintresse.

– Det var svårt att ta med sig hästarna i handväskan.

Som au pair på Irland insåg Karin att äventyr var hennes egentliga passion. Hon umgicks med ett gäng som bergsklättrade och paddlade fors. Nu jobbar Karin själv som grott-, klätter- och forsguide på sommaren. Många vintrar har hon jobbat i skidpatrullen i Åre. De har ansvar för säkerheten vid skidanläggningen, allt från att stolparna i backen är ordentligt madrasserade till akuta utryckningar om någon skadat sig. Och så det här med laviner.

Det var under en säsong i Abisko som Karins fascination för laviner vaknade. Där finns mycket kunskap om de stora snöskreden, eftersom Malmbanan måste hållas ren från snö. Nu är hon en av de som utbildar svenskar i lavinkunskap. Mycket av sin egen skolning har hon fått när hon jobbat i Kanada, som ligger långt fram.

– Där finns det 6-8 personer på min nivå på varje skidort med lavinproblematik. Och vi är definitivt inte högst utbildade.

Hennes kanadensiska titel är "Avalanche technician" av andra graden.

De senaste åren har Karin säsongsjobbat på företaget Åre lavincenter. Där håller hon kurser och gör lavinprognoser för Jämtlandsfjällen. Hon sammanställer data från snögropar, och använder väderprognoser för att förutse hur stor risken är på olika platser.

Det finns inga officiella statliga prognoser för laviner i Sverige, som det gör med land- och sjöväder. Men regeringen har planer på att införa det till nästa vinter. Det är mycket viktigt, tycker Karin. I Sverige dör ungefär en person vartannat år av laviner. Till detta kommer förstås många fysiska skador.

– Och psykiska. Det är väldigt otäckt att hamna i en lavin, eller se en kompis bli skadad. Man kan få sin upplevelse förstörd och inte vilja åka skidor mer.

Karin tror att lavinskadorna kommer att öka i takt med att människor exponerar sig mer för riskabel snö. Skidåkning och friluftsliv är trendigt. Teknisk utveckling har både gjort skidor och annan utrustning bättre, samtidigt som fler har möjlighet att ta sig upp på fjället med skotrar, helikoptrar och snövesslor.

Karins passion för snö har många bottnar.

Hon älskar förstås snön för att den gör världen vacker.

Och för att den slätar ut landskapet och gör det lätt att ta sig långt fort. (På sommaren går man knappast upp på samma berg fem gånger på en dag. Men det gör Karin gärna med skidor på vintern. Till exempel just Storberget, där det är perfekt att öva. Hälsinglands berg är bra övningsobjekt för de riktiga utmaningarna, tycker hon.)

Och för att naturens krafter är mäktiga. Snö kan störta ner för en sluttning i hundratals kilometer i timmen.

– Det är fantastiskt fascinerande att se snön röra sig som en fors, en tsunami. Den har en otrolig massförstörelsekraft.

Ännu häftigare blir det när man lär sig att sätta i gång moder naturs vrede, som Karin gör.

– Man kan inte överlista naturen, men med rätt kunskaper kan man förekomma den och rädda liv och lemmar.

Karin och hennes kolleger utlöser laviner under kontrollerade former när de vet att inga skidåkare är i vägen. Antingen kan de "skida av" snön, det vill säga att de åker skidor precis där de tror att lavinens brottkant kommer att gå. Eller så spränger de. En metod är att kasta ner ettkilos dynamitgubbar från helikopter. I Kanada används även kanoner. Rena artilleripjäser, som bombarderar bergssidorna på morgnarna innan skidåkarna släpps upp i backarna.

Vetenskapen vet mycket mer än för tio år sedan om hur laviner fungerar rent fysikaliskt. Men det är de psykologiska aspekterna av snösäkerhet som fascinerar Karin mest. Varför hamnar folk fortfarande i laviner fast mänskligheten vet så mycket om dem?

En orsak är det som kallas puderhets. Att åka i pudersnö är det fränaste som finns för många utförsåkare, och några tar högre risker när pudersnön ligger orörd. En annan är det som kallas "Kodak courage". Att man blir kaxigare och tar onödiga risker när en kamera är närvarande och man har chans att göra snygga åkningar.

Grupptryck och konkurrens om de bästa ställena är en riskfaktor, som Karin tror har rötter i våra gener. Hon jämför med tävlingsinstinkten när man plockar svamp tillsammans med andra.

– Om du hittar en jättebra glänta, inte ropar du till din kompis att komma och plocka. Det är nog från vår tid som grottmänniskor, sådant som det är brist på vill vi ha för oss själva.

Om det så är orörd snö eller kantareller.

Det är genom att lära oss mer om dessa mänskliga aspekter av skidåkandet som vi kan öka säkerheten, tror Karin.

Annons