Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tålmodig Tom ska vinna i långa loppet

Rehns BK:s toppsatsande långloppsspecialist, Tom Ankerstål, avslutade en stabil skidsäsong med att åka det 61 kilometer långa Årefjällsloppet. Här ser han tillbaka på säsongen – och blickar framåt.

Annons

Placeringen i Årefjällsloppet för Tom Ankerstål, Ljusdalskillen som är Rehns BK:s toppåkare, blev exakt 100 i det 1 600 åkare starka startfältet. Inte så mycket att yvas över för en åkare som för bara några veckor sedan skidade in på personbästa 81:a plats i det betydligt större, tyngre och mer konkurrensutsatta startfältet i Vasaloppet. Det har dock sin naturliga förklaring, redan innan Årefjällsloppet startade så befann sig Tom på vad som skulle kunna beskrivas på en "mental och träningsmässig semester". Efter Vasaloppet ställdes siktet in på nästa säsong.

– Ja, det blir alltid lite avslaget efter Vasaloppet, som är säsongens självklara huvudmål. Ska jag vara helt ärlig så har det väl varit lite "off" träningsmässigt sedan dess, så jag gav jag inte mig själv chansen till att göra ett så mycket bättre lopp i Åre än vad det blev. Årefjällsloppet kändes väl mest som en trevlig avslutning av säsongen, säger Tom Ankerstål när tidningen når honom.

2013 hamnade Tom på plats 82 i Vasaloppet, i år blev det alltså en placering bättre. Något han själv är relativt nöjd med, men ändå inte helt tillfredsställd:

– Har haft en ganska medioker säsong tycker jag personligen. Visserligen har det varit okej insatser, stabila skulle man kunna säga. Men man vill ju ändå mer…

Med "mer" menar Tom Ankerstål i klartext att vara med och kämpa allra längst fram i de tyngsta långloppen.

– Jag har aldrig tränat så hårt som inför den här säsongen, men det kanske kan släppa och ge resultat nästa år istället. Den där sista udden kommer ju förhoppningsvis, om jag tränar lite till.

Tiden talar för Tom, så till vida att han inte ens fyllt 25 än medan de bästa långloppsåkarna idag oftast är mellan 35 och 40. För att hävda sig i den absoluta långloppseliten krävs nästan uteslutande en träningshistorik som Tom på grund av sin relativt sett låga ålder inte haft någon möjlighet att nå än. För att nå dit gäller det att sätta in timmar, månader och år av hårdkörning på sitt personliga träningskonto. Tom själv hoppas att det ska räcka. Veta säkert kan han inte, men att han tänker ge sin elitsatsning rätt många år till, DET vet han säkert.

– Jag tycker man hör så ofta, om personer i många olika idrotter, att det pratas i ordalag som "han hade kunnat bli jättebra om han bara hade satsat." Jag har en grundfilosofi i det jag håller på med – att ge det en ärlig chans. Jag vill inte, den dag jag slutar, känna att jag kunde gjort mer. Då vill jag veta att "jag har gjort det jag kan, och så här bra blev jag."

Höga mål alltså, och även om Tom själv hade större förhoppningar på den just avslutade säsongen så hittar han i alla fall flera tecken på att han utvecklats åt rätt håll.

– Det som har hänt är att jag blivit stabilare, jag har höjt min grundnivå. Det är den där riktiga toppen som saknas. Men jag satte personbästa, placeringsmässigt, på Vasan och det måste jag ändå vara nöjd med. Och så gjorde jag säsongens topplopp i Harsa Ski Marathon, där jag slog flera riktigt bra åkare. Skönt i och med att jag är från Ljusdal och tränar mycket i Harsa, då vill man åka bra där. Jag tar med mig det, att jag slog till med riktigt bra prestationer i de två lopp där det gällde som mest.

Tom tränar cirka 600 timmar om året, eller 12 timmar i veckan. Mängden behövs, men Tom betonar ändå att det är kvaliteten på timmarna som är det allra viktigaste.

– Alla timmar jag kör är effektiv träning, och det är så det måste vara för att det ska ge resultat.

På frågan om vad som i dagsläget skiljer honom från de allra bästa långloppsåkarna svarar Tom rättframt:

– Konditionen. Det krävs en massa jobbig träning för att träna upp den, och det tar tid. Muskelstyrka går rätt fort på ett gym, men konditionen tar tid. Stora delar av säsongen åker jag fyramilslopp, och där hänger jag med eliten i två tre mil, men på slutet när de stora kanorna växlar tempo … ja då blir man kvar. Då har jag legat på min maxnivå medan de har lite mer kvar att köra med. Det är skillnaden just nu.

Tom är just nu inne i ett litet träningsmässigt tomrum innan den riktigt hårda försäsongsträningen startar om några veckor.

– Just nu tränar jag bara av ren lust, men det blir något varje dag ändå. Det är inte fysiskt jag behöver vila, utan det handlar mer om att ladda batterierna och hitta motivation för fortsättningen.

Något som inte är några som helst problem för Tom Ankerstål:

– Man börjar bli sugen på nästa säsong redan nu…