Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack, Norrbo, för härliga spelmanskvällar

Tack Norrbo-bor för alla härliga spelkvällar i Gammelsträng!

Annons

Det är något mystiskt med platsen, som ligger där i all sin rogivande enkelhet, när man slagits sig ner med en fika och hör musiken från spelemännen. Ett Stockholmspar häpnade över att det inte kostade ett öre att få vara med om allt detta.

Det började 1979 med att dåvarande ordförande i Norrbo Hembygdsförening, Ann-Christin Eriksson tog kontakt ned dragspelaren Bryngel Hansson, om det fanns intresse för att börja med spelmansträffar på onsdagar. Alla som blev tillfrågade var positiva, samt att alla instrument var välkomna.

Första kvällen var vi inte så många, men några kommer jag ihåg: Bryngel Hansson, John Åström, Rogsta, Greta och Elon, Norrbo-Arne, Einar Åslin, Ingvar Olsson, Valter Källman, alla från Norrbo. Alla skulle fritt få komma och helt spontant få sätta sig ner och spela det man ville och kunde, utan något som helst program. Men snart bildades små grupper, som ibland kunde fylla hela hembygdsområdet efter bara några spelkvällar. Spelträffarna hade börjat med en massiv upptakt, till glädje för alla spelmän.

I början av 1980-talet spelades mycket Hälsingepolskor, och några som var duktiga på dem var Palle Åberg, Sven Åkerström, P Ringkvist och Edvin Thillberg. De satt för det mesta i Storstugan och stampade takten på de breda golvplankorna. 1984 kom Bo Karlsson med sina kompisar och spelade både rullpolskor och Erik Öst-låtar med stor pondus och kraftiga stråkdrag. Och visst hängde vi dragspelare med så gott vi kunde. Och det blev min bästa spelsommar.

Efter några år kom Hudiksvalls Dragspelsklubb och förstärkte programmen med att bjuda in några eminenta dragspelare. Erik Frank kom med sin Novelty Ackordion och Olle Jhonny minns man mest för att han krävde en stol som skulle vara minst 72 centimeter hög. Även Roland Cedermark från Sveg kom, och några dragspelsklubbar fanns också med. Men den förnämste var nog amerikanen Art von Damm som kom med tre svenska grabbar på vibrafon, bas och trummor.

En av de bästa och mesta spelmän som var hos oss, var allas vår "Maffe" Manfred Hedman. Han spelade allt med alla, och det var en fröjd för örat när han spelade Wienervalser tillsammans med Hjalmar Jonsson från Bjuråker.

Men visst var det också trevligt när "Skrot-Pelle" Söderkvist, Tommy Hansson och Rune Larsson drog igång ute på tunet med sina häftiga låtar. Och visst var det skönt ibland att få sitta i stora logen, och dra några riktiga dragspelslåtar med Hilmer Persson, Arne Djärv, Lennart Abrahamsson och Erik Blank. Jättefina spelmän med de rätta takterna. Jag saknar dem mycket.

Visst hade man önskat att flera unga hade varit med och lyssnat och lärt sig och fört traditionen vidare. Men spelmanskvällarna fortsätter förhoppningsvis i några år till, innan dragspelarna har tröttnat och stänger igen sina boxar. Många gamla spelmän med de fina spelmanslåtarna finns inte mera, men förhoppningsvis finns de inspelade på band. För mig har det varit ett sätt att leva, för jag har inte missat många kvällar under de 35 åren vi hållit igång.

Tack Norrbo, ni är fantastiska.

Bruno Frank

en spelman bland många

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons