Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta nu lärdom av bränderna och höj beredskapen för framtidens kriser

Artikel 154 av 293
Skogsbränderna i Hälsingland sommaren 2018
Visa alla artiklar

Efter en brandkatastrof finns det mycket att lära. Så kommer det att vara även den här gången.

Annons

Hälsingland har drabbats av de svåraste svenska skogsbränderna i modern tid. Hundratals människor i Ljusdals skogsområden har tvingats evakuera.

Några har fått återvända eller i alla fall fått besked om vilka hus som brunnit ned och inte. Andra vet ännu inte säkert om de någonsin kommer att få se sitt hem mer, eller om det kommer att gå att bo där. De väntar oroligt på besked om hur länge det kan dröja innan de kan återvända.

Läs mer: Brandområdet inventerat – 22 byggnader nedbrunna: "Alla vet inte vad som händer"

Torkan och värmen kommer att fortsätta. Allt tyder därför på att även bränderna gör det.

Läs mer: Tidslinje: Brandkatastrofen i Ljusdals kommun – detta har hänt

Samtidigt tär arbetet mycket hårt på landets brandmän, inte minst Hälsinglands. Det är långa och tuffa pass i en tryckande hetta. Många har avbrutit semestrar. Med tiden kan det bli svårt att få tag i tillräckligt många som inte redan är uttröttade.

Och det i en kår som redan är sårbar. Enligt brandfacket saknas runt hundra deltidsbrandmän bara i vårt län.

Enligt Räddningstjänstutredningen som kom i juni är det på dagens arbetsmarknad långt svårare att vara deltidsbrandman. Arbetsgivare är allt mindre beredda att låta personal störta iväg närhelst det brinner. Och i glesbygd pendlar många, och kan då inte vara på plats tillräckligt snabbt. Till råga på allt gör a-kassereglerna att arbetslösa ofta tvingas sluta som deltidsbrandmän.

Förhoppningsvis gör den här sommaren att vi börjar uppskatta deltidarna mer – och låter det visa sig även praktiskt i bättre förutsättningar. Dessutom behövs morötter för arbetsgivare som tillåter sin personal att bli brandmän.

I veckan framkom att Ljusdal i den risk- och sårbarhetsanalys som varje kommun måste göra inte ens nämner skogsbränder. Man hade inte reflekterat över det. Länsstyrelsen ska övervaka att de analyserna är bra, och trots det blev det så här. I länsstyrelsens egen risk- och sårbarhetsanalys för hela länet nämndes skogsbränder bara som hastigast.

Läs mer: Kommunens krisberedskap granskas – saknade plan för skogsbränder

Utredningen föreslår att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ska sköta den tillsynen av kommunerna, inte länsstyrelser. Och här verkar ju länsstyrelsen faktiskt ha missat.

Men flera skäl talar ändå emot den lösningen. Det finns stora fördelar med att de som övervakar faktiskt har lokalkännedom, och tät kontakt med kommunerna. Dessutom visar det sig nu att just MSB haft påtagliga problem med sin egen beredskap för bränder, både materialbrist och vad de kallar ”extremt låg bemanning”.

Den största lärdomen är ändå att det är viktigt att vara beredd på det oväntade. Katastrofer kan komma. I Sverige är vi ovanligt dåliga på krishantering. Samma typer av fel begås därför här varje gång något stort händer.

Det visade sig vid tsunamin. Likaså vid Västmanlandsbranden 2014, men vid sommarens bränder verkar det ändå ha fungerat lite bättre. Man reagerade snabbare och bad om hjälp tidigare. Med tiden kommer vi att veta mer om vad som fungerat och inte den här sommaren.

Vi behöver vara bättre beredda. Nästa gång blir det antagligen inte just skogsbrand, utan något annat och oväntat. Det går inte att ha planerat för allt.

Däremot går det ändå att göra sig rustad. Det finns nämligen en dundermetod: Simuleringar. Det går till så att man spelar upp ett katastrofscenario där informationen kommer lite i taget. Nya och mer allvarliga saker händer hela tiden.

I en simulering aktiveras inte bara tänkandet. Upplägget gör att även stress, känslor och rädsla till del går i gång – liknande som det skulle i skarpt läge. En sådan simulering kan gärna göras på lokal eller regional nivå.

En simulering handlar inte om att lära sig hur man ska hantera just det scenario som spelas upp. Poängen är att lära sig om att prioritera och samordna i akut kris. Det svåraste i ett sådant läge är just ledningen. Små missar där kan få så väldigt allvarliga konsekvenser – som att en skogsbrand når eller inte når en hel by.

Vid en andra simulering gör man helt nya lärdomar. Efter en tredje har man börjat bli ganska bra rustad.

Det gäller att kunna analysera och agera trots osäkerhet och oklara lägen. Detta oavsett om det gäller svåra epidemier bland människor eller djur, kritiska oväder, giftutsläpp, stora störningar i livsmedelsförsörjningen, omfattande vatten- eller elavbrott, dammbrott, tåg- eller busskatastrofer, terroristhandlingar, upplopp med inslag av våld och skadegörelse eller vad det nu kan vara.

Alla som i en kris kommer att behöva leda skulle behöva vara med på återkommande simuleringar. Inte bara personer på myndigheter, utan gärna även de i ansvarsroller inom sjukvård, länsstyrelser, kommunstyrelser, räddningstjänst, polis och så vidare.

Vad nästa katastrof blir vet vi inte. Men vi kan stärka beredskapen för det oväntade.

Annons