Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sverigeresan: I det röda Pajala

När Sven Rydenfelt, som senare kom att bli känd som marknadsliberal nationalekonom, 1954 skrev en statsvetenskaplig avhandling som kartlade kommunismen i Sverige, konstaterade han att byarna norr om Pajala var ett av kommunisternas absolut starkaste fästen.

Annons

 Så är det fortfarande, i varje fall om man ser till stödet för Vänsterpartiet. I valdistriktet Muodoslompolo-Kaunisvaara - som annars kanske är mest känt för sin gruva och Tobias Billströms aktiespekulationer – röstade 28,3 procent på V i riksdagsvalet 2010. Även på kommunnivå var Pajala partiets starkaste fäste med 18,8 procent.

 Om man vill förstå bakgrunden till Vänsterpartiets ställning i Pajala måste man gå tillbaka till 1900-talets början. Medan arbetarrörelsen hade etablerat sig i stora delar av Norrbotten, inte minst i malmfälten, i slutet av 1800-talet, var de fattiga byarna i Tornedalen ett undantag. Så sent som på 1920-talet var högern helt dominerande i de laestadianskt präglade bygderna. Den som inte röstar med högern hamnar i helvetet, var prästernas budskap. Detta religiösa arv märks för övrigt fortfarande i Kristdemokraternas relativt starka ställning i delar av kommunen.

 Först i samband med skogsnäringens expansion och en omfattande utbyggnad av vägnätet i slutet av 1920-talet började arbetarna i Tornedalen att organisera sig i protest mot att ackordslönerna pressades allt lägre. Vägarbetarna krävde fast lön, vilket de också fick efter en långvarig strejk 1931-1932. I samband med strejken kom stöd från arbetarrörelsen i övriga Norrbotten, där kommunisterna var mycket starka. Inte minst hade stora delar av Socialdemokraterna i samband med partisplittringen 1917 kommit att ansluta sig till det som senare skulle bli Vänsterpartiet.

1932 hölls för första gången ett första maj-tåg i Pajala, där man firade segern i vägstrejken. Längst fram i tåget gick kommunisterna med sin fana med hammare och skära. I Pajala skedde arbetarnas relativt sena organisering med andra ord till stor del genom kommunisterna, vilket lade grunden för Vänsterpartiets än idag starka ställning i kommunen.

 Under stora delar av 1900-talet har Vänsterpartiet levt ett liv i skuggan av Socialdemokraterna. Visst fanns banden till sovjetkommunismen där, både på ett personplan och genom de gemensamma symbolerna: Karl Marx-fanor på kongressen och hammare och skära på första maj, precis som i Pajala. Men framförallt var Vänsterpartiet ett lojalt stödparti i det socialdemokratiska folkhemsbygget.

V kunde aldrig fälla en arbetarregering, sades det. Men därmed kunde partiet inte heller ställa politiska krav. Partiets existens blev ett bekvämt sätt för Socialdemokraterna att säkra sitt maktinnehav.

Den historiskt starka positionen i Pajala kan fungera som en påminnelse för Vänsterpartiet om en tid då man var ett reellt alternativ till Socialdemokraterna. Det vill säga, precis det Jonas Sjöstedt genom sin kritik av vinster i välfärden hoppas att Vänsterpartiet återigen ska bli.