Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige borde ha varit med på kalaset

/

Annons

I dag har det gått precis 60 år sedan nordatlantiska fördraget undertecknades och försvarsorganisationen Nato, North Atlantic Treaty Organization, bildades. Ett sådant jubileum måste naturligtvis uppmärksammas och därför träffas företrädare för samtliga medlemsländer i helgen för ett stort firande som hålls i de tre gränsstäderna Strasbourg, Kehl och Baden-Baden på ömse sidor om floden Rhen. På programmet står naturligtvis födelsekalas, men också välkomnande av nya medlemsländer och möjligen också val av ny generalsekreterare.

När nordatlantiska fördraget undertecknades den 4 april 1949 var det en direkt följd av de erfarenheter man dragit av andra världskriget. Kriget hade visat att det fanns ett tydligt behov av ett försvarssamarbete över landsgränserna. En ytterligare viktig faktor i sammanhanget var Sovjetunionens utbredning, tydligt manifesterad av det kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien 1948, och den rädsla som det medförde.

Genom försvarssamarbetet Nato kunde man gemensamt bemöta det hot som Sovjets expansion bedömdes utgöra.

Många förväntade sig nog att Nato skulle ha spelat ut sin roll när Berlinmuren föll, och Warszawapakten med den, men i stället för att avvecklas så har organisationen utvecklats sedan dess. Flera av de gamla öststaterna såg det som oerhört viktigt att snabbt knyta band med Nato för att skydda den självständighet som de erhållit sedan Sovjetunionen tappat greppet om dem, och sedermera upphört att existera.

Det här har resulterat i att antalet medlemsländer ökat ganska kraftigt den senaste tioårsperioden. Senast i raden av nya medlemmar är Kroatien och Albanien, som alltså välkomnas nu i helgen. Men ändå står flera länder kvar och knackar på dörren. Däribland bland annat Georgien och Ukraina.

Hur länge de båda länderna kommer att få vänta kommer till stor del att hänga på relationen mellan Nato och Ryssland. Det är värt att ställa frågan om Nato hade kommit till undsättning i det fall Georgien varit medlem i somras då Ryssland gick in i landet. Är man inte helt säker på att svaret blir ja, så är risken stor att försvarsgarantin medlemsländerna emellan blir urvattnad. Det här skulle i så fall försvaga grunden för försvarsorganisationen ordentligt.

Något svenskt medlemskap är inte aktuellt. Men det borde vara det. Att Sverige går in som medlem i Nato är en logisk fortsättning på den resa som vi har påbörjat sedan vi la neutraliteten bakom oss, och som i dag innebär att vi har ett väldigt nära samarbete. Både i form av övningar och gemensamma militära insatser.

Men än verkar inte Sverige riktigt moget att ta detta logiska steg och ansöka om medlemskap. Skulle det nu bli så att Natoländerna lyckas enas om att utse Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen till ny generalsekreterare för Nato, vilket i skrivande stund framstår som troligt men inte helt säkert, borde en svensk medlemsansökan kunna få en positiv och något snabbare behandling än vad som annars vore fallet.

Men som sagt, det är ju tyvärr inte aktuellt.

Mer läsning

Annons