Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveket mot unga stavas LAS

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är högre än i de flesta andra europeiska länder. I april var ungdomsarbetslösheten hela 26,8 procent. Sedan förra våren har 27 000 fler ungdomar blivit arbetslösa och situationen i Gävleborg är värst i landet.

Annons

Bara ett fåtal EU-länder är sämre än vi på att ge ungdomarna ett fotfäste på arbetsmarknaden. Vi borde kunna bättre, men faktum är att ungdomarnas situation på arbetsmarknaden stadigt har försvagats i snart ett par decennier. Det är en verklighet som många inte vill se.

I början av 1990-talet hade vi en kris som slog ut framför allt jobb inom industrin i ännu högre takt än i dag. Arbetsmarknaden återhämtade sig efter några år, men med ett delvis nytt mönster. De tidsbegränsade anställningarna blev något fler. Sett till hela arbetskraften hade 9 procent tillfälliga anställningar 1990 enligt SCB, jämfört med 14 procent i dag.

För de unga, upp till 24 års ålder, blev förändringen mer dramatisk än så. I slutet av den högkonjunktur som föregick 1990-talskrisen hade 30 procent av ungdomarna tidsbegränsade anställningar – 2008 var siffran uppe i 53 procent!

Slutsatsen är att de unga sedan 1990-talskrisen inte har lyckats komma tillbaka till fasta anställningar på samma sätt som arbetskraften i övrigt. Det finns tyvärr inga tecken på att deras chanser skulle vara bättre i den lågkonjunktur med varsel och uppsägningar som vi nu upplever. Tvärtom kommer sveket mot de unga att fortgå och bli allt tydligare ju djupare krisen blir.

En viktig orsak till ungdomsarbetslösheten och till ungdomars svaga ställning på arbetsmarknaden är lagen om anställningsskydd, LAS. Lagen gynnar dem med längst anställningstid när ett företag eller kommun måste dra ner på personal. Ungdomar, som oftast har kort anställningstid, missgynnas systematiskt av lagen. Jag har inte sett någon undersökning av hur många som inte får jobba kvar i offentlig sektor på grund av att man nått antalet LAS dagar men så sent som häromdagen fick jag höra att en person som arbetat extra inom Gävle kommun inte fick arbeta mer på grund av att personen nått upp till LAS gränsen med antal arbetade dagar. Individen fick inte arbeta mer på grund av att personen skulle bli fast anställd. Inom media är detta också särskilt vanligt. Det är inte sådana stupstockar som arbetsmarknaden behöver.

Det börjar nu bli ett allvarligt samhällsproblem att den yngsta arbetskraften har så svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.

I Gävleborg som har högst arbetslöshet bland ungdomar i landet vore det önskvärt med förändringar som gör att fler ungdomar kommer in på arbetsmarknaden. Jag ser framför mig att den LAS modell som är väl beprövad och har visat sig fungera särskilt dålig på att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden, tas bort. Här skulle riksdagsmännen från alla partier i länet kunna gå samman och kräva en förändring som innebär att vi får in fler ungdomar på arbetsmarknaden.

Om vi fortsätter som förut och låtsas som att allt är bra som det är och att inget behöver förändras – varför skulle vi då få en förändrad utveckling? Vi behöver en arbetsmarknad som skapar verklig trygghet. Om det gamla jobbet försvinner så ska det vara lätt att få ett nytt! Det är det som är den verkliga tryggheten. Inte att hålla fast vid ett system som inte fungerar.

Lars Beckman

Svenskt Näringsliv

Gävleborg

 

Mer läsning

Annons