Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt att hetsa upp mig

Bröllopsyra! Nästan hysteriskt.

I flera månader har det pågått. Och idag smäller det.

Annons

Media har kartlagt varje liten detalj i ceremonierna.

Undersökande journalister har provgått Storkyrkan, provåkt den kungliga slupen, provåkt kortegevägen med riktig kortegevagn och lokalpressen har dammsugit bygden på varenda lokalprofil som får sola sig i den kungliga glansen.

Journalisterna har berättat allt – och lite till – om prinsessan av börd och den unge mannen av folket, med sina rötter i torparlivet i Acktjära utanför Bollnäs. En oslagbar dramaturgi.

Alla försöker slå mynt av brudparet alltifrån ökad lösnummerupplaga och souvenirkrängande till medvetna turistsatsningar, som ska öka dragningskraften i Stockholm och sätta den lilla hålan Ockelbo på kartan. Idag väntas 10 000 besökare invadera Ockelbo. Bara för att Daniel har vuxit upp där.

Mitt i hysterin har det varit befriande med Olle Hägers dokumentär Kronprinsessan och Kungariket. Initierat, folkligt, lågmält, underfundigt. Men långt ifrån underdånigt.

Inte nog med all kommers kring bröllopet. Tidningarnas ledarsidor har också engagerat sig. Naturligtvis i frågan om monarkin hör hemma i ett modernt demokratiskt samhälle.

Men också om kungen skulle leda prinsessan Victoria fram till altaret.

Den frågan fick ärkebiskop och ledarskribenter i den politiska korrekthetens förlovade land, att kräva att kungen skulle avstå från denna mossiga och ojämlika tradition.

Som om det skulle vara en stor och avgörande politisk eller religiös fråga.

Men kungen struntade i både ärkebiskop och opinionsbildare och bestämde själv. Han är ju kung bevars. Och måste få bestämma om något.

Men visst finns det en hel del märkliga bestämmelser kring kungahuset. Som kravet att monarken ska omfatta den rena lutherska läran. Jo, det står faktiskt så i successionsordningen.

Jag vågar knappt tänka tanken om Victoria skulle bli inspirerad av några buddhistiska munkar och vilja bli buddhist. Eller om hon skulle vilja lämna Svenska kyrkan för att bli katolik eller baptist.

Eller om hon skulle drabbas av en troskris och bli ateist.

Då måste hon abdikera.

Hon får gifta sig med en man av folket. Men inte lämna den lutherska läran. Där går gränsen.

Visst finns det många stolligheter kring kungahuset. Och visst är det odemokratiskt.

”Bättre med folkmassa än arvsmassa” som republikanerna säger.

Ändå har jag svårt att hetsa upp mig över kungahuset.

Allra minst en dag som denna.

Grattis förresten!

Mer läsning

Annons