Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svängningar i skolans värld

Jag kommer tillbaka omkring klockan två. Då ringer jag till dig. Jag är väldigt glad över att få träffa dig sen. För en ungdom är det alldeles för många bokstäver att knappa in på ett sms.

Annons

Där kan samma meddelande se ut så här: E tbx 2 ringer C U plus en smileygubbe.

Mina fyra barn är födda mellan 1971 och 1990 och nu har jag barnbarn i skolan. Jag har sett svängningarna och kan konstatera att eleverna hela tiden är ett steg före och lärarna blir tagna på sängen varje gång. När datorn klev in i skolans värld fick eleverna bli lärare åt fröken som knappt vågade trycka på den nya apparaten. Det blev fint att lämna in sina arbeten med datortext.

Efter några år hade barnen tappat sin handstil. Nya order från skolan: Skriv kladden på datorn och lämna in arbetet handskrivet. Läsningen, då? Kanske får vi inse att tiden då vi läste sida upp och sida ner vid inlärning är förbi. Man söker fakta till arbeten på datorn, lite här och lite där. Visst är det trevligt med böcker, men i dag är det inte nödvändigt att hålla i en bok för att ta del av innehållet och känna sig intellektuell.

Det finns appar till bokklubbar och biblioteket att ladda ner till sin mobil och sen plöjer man igenom den ena boken efter den andra under joggingrundan och sparar dessutom en massa tid. Så kommer plötsligt det nationella provet i svenska med hela A4-sidor sammanhängande text i teckenstorlek 11 eller 12. Huuu, så många bokstäver på samma gång!

Och skolan blir förvånad över att barnens läsförståelse inte är lika bra som när lärarna gick i högstadiet. På farmors tid var det vanligt med blandade klasser och sexårig skolgång. Då kunde barnen läsa när de tog examen vid tolv års ålder och räkna hjälpligt också fastän de inte hade haft matteträning med trianglar och kvadrater på dagis när de var två år.

Apropå matten så drar jag mig till minnes ett matteexperiment ifrån mitt sista skolår, elementräkning. Inga föräldrar hade hört talas om detta och kunde följaktligen inte hjälpa sina barn med matten. Tio år varade experimentet innan skolan förstod att det var misslyckat. Min äldste son hann vara med om detta. På ett föräldramöte uppdagades återigen att inga föräldrar kunde hjälpa sina barn med matten.

Jag var då den yngsta i föräldragruppen och den enda som hade varit med om detta räkningssätt. Föräldrarna fick gå på kurs i elementräkning för att förstå vad barnen höll på med, till vad nytta kan man fråga sig. Varför minns jag detta just nu? Jo, historien upprepar sig. Föräldrar i dag bara stirrar i barnens matteböcker. Det ska numera räknas på rad och inte i vanliga uppställningar. Skriftlig huvudräkning kallas det. Sidorna i matteboken är fullklottrade med siffror i långa rader. Det ser fullständigt hysteriskt ut och måste vara mycket tidsödande och igen kan föräldrarna inte hjälpa sina barn med matten.

Det här nya räknesättet ifrågasätts nu av experter, medan barnen som måste genomlida experimentet tragglar på och tappar sin matteglädje. Men, som sagt, det kommer säkert att bli jättebra nu när pedagogerna har fått till uppgift att flytta ner geometrilektionerna till förskolan. Om bara två–treåringarna vet vad en triangel, cirkel och en kvadrat är så kommer de säkert att bli duktiga i matte till 9:an. Som gammal dagmamma och fyrabarnsmor tar jag mig för pannan och släpper ut en suck av lättnad över att inte längre ha några barn i skolan!

Doris Liinanki

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel