Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svalka och heta rytmer

/
  • Peter Knudsen, piano, Fredrik Nilsson, bas och Daniel Olsson, slagverk bjöd på en svalkande konsert i Forsa kyrka.

Efter en het sommardag längtar man efter svalka och måndagskvällens Musik vid Dellen-konsert från Forsa kyrka var just en sån där uppfriskande, cool, upplevelse. skriver Katarina Widholm i sin recension av konserten Impressions.

Annons

Peter Knudsen Trio har turnerat ett tag med denna hyllning till de franska impressionisterna Ravel och Debussy och det hörs, för de är samspelta och säkra.

Att jazzmusiker låter sig inspireras av impressionister är knappast något nytt eller ovanligt. Många före, alltifrån från Bix Beiderbecke, Gershwin till Bill Evans har insett det naturliga sambandet mellan dessa musikstilar.

Här finns stora likheter. Debussy menade att musiken skapades varje gång den spelades beroende på uttolkarens sinnestämning, vilket ju egentligen helt överensstämmer med jazzens. Och lägger man till impressionisternas förkärlek för dissonans och tematiska klanger med komplicerade rytmer så är det kanske inte så cross-over som man kan tro.

Men det där skandinaviska vemodet som Knudsen adderar känns nytt. Några folkmusikstråk i de latinska klangerna. Lite kärvhet i elegansen.

Trion, som förutom pianisten Peter Knudsen består av Fredrik Nilsson bas och Daniel Olsson slagverk, gör personliga tolkningar av den franska musiken. Slingor och teman varvas med spännande solon och som åhörare försätts man i ett slags meditativt tillstånd av febrig stillhet, om uttrycket går att förstå.

Nilssons oerhört skickliga bas är som hjärtslag, som danssteg inuti kroppen. Och Olssons enorma slagverkssolo i Le tombeau de Couperin, sviten Ravel skrev till minne av sina sex stupade vänner under Första världskriget, är mäktig och imponerade i sin dynamik men innehåller också vreden och det ofattbara. Väldigt långt från de pajasekvilibristiska trumsolon man annars kan råka ut för.

I Debussys hyllning till Puerta del Vino i Alhambra sammansmälter de eggande heta spanska rytmerna med jazzsynkoper och det svenskt kyliga till väldigt bra och engagerande musik. Knudsens pianospel bränner och svalkar på samma gång.

Men kanske är det i det mjukaste och meditativa vi som åhörare lättast finner oss till rätta. Debussys Reverie i trions tolkning är så innerlig och svalkande mjuk, och extranumret – Knudsens egen komposition till systerns bröllop – så skön och frisk i sin enkelhet. Klart man kan säga att det beror på den behagliga temperaturen i kyrkan men när jag vandrar ut i sommarkvällen känner jag mig renad och avsvalkad. Och vet att orsaken är den väldigt coola konserten med de väldigt bra musikerna.

Katarina Widholm

Mer läsning

Annons