Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sundsvallssonens makalösa resa: Från Viforsen i Medskogs till Parken i Köpenhamn

För sex år sedan tog Sören Åkeby en 17-årig Emil Forsberg åt sidan under hans debutsäsong i GIF Sundsvalls A-lag.
Han sa:
– På innebandyn kommer du aldrig tjäna några pengar, men det kan du komma att göra på fotbollen.
I dag säger den förre GIF-managern:
– Han valde rätt sport.

Att heta Forsberg i efternamn, komma från Sundsvall och debutera i GIF:s A-lag som 17-åring är ingen enkel väg in elitfotbollen.

Inte när farfar heter Lennart, inte när pappa heter Leif.

Två klubbikoner av var sin tid som båda naturligtvis debuterade i GIF Sundsvalls A-lag som just 17-åringar. Med det väcktes naturligtvis både förhoppningar och förväntningar bland den breda fotbollspubliken i staden mellan de två stadsbergen.

– Naturligtvis har Emil gjort en resa och det har inte alltid varit busenkelt. Många har haft åsikter och ibland har det varit halvjobbigt, säger Leif Forsberg och fortsätter:

– Emil kände knappt till våra karriärer, han var ju så ung då, men nu har han gått förbi det där. Dessutom har han alltid varit sin egen person och hans framgång är hans egen.

Ändå var inte fotbollen ett självklart val.

Förbundskaptenerna och de före detta allsvenska spelarna Michael Brundin och Mats Kankainen tog aldrig ut honom till elitpojklägret i Halmstad.

– Emil var med till Junsele, men sedan föll han bort. Det var en subjektiv bedömning, säger Brundin och fortsätter:

– Men just därför är det så roligt att se att det har gått så bra. Emil är ett nutida exempel på att det inte behöver vara kört bara för att man inte kommer med till Halmstad, att man inte ska ge upp. Jag har själv använt sådana exempel som ungdomsledare, om jag inte minns fel kom aldrig heller Henrik Larsson med till Halmstad.

Något år senare var Emil heller inte självskriven en plats i Giffarnas utvecklingslag – till en början.

Han var fortfarande liten, han befann sig fortfarande på gränsen och han var långt ifrån självskriven.

Dagens A-lagstränare i GIF Sundsvall, Joel Cedergren, hade honom i Medskogsbron i division III. En klubb som då fanns under Giffarnas vingar.

– Den säsongen började han faktiskt i "pojklaget" men han gjorde så bra ifrån sig att vi flyttade upp honom till juniorlaget som jag hade, det vill säga Medskogs. Och där fortsatte det bara. Han bara stack i väg på några månader och till slut sa jag till Sören (Åkeby) han måste plocka upp honom i A-laget, säger Cedergren.

Samtidigt hade Emil Forsberg en kärlek till den ihåliga bollen.

Till innebandyn.

I en tidigare intervju till Innebandymagazinet berättar han:

"Jag höll på med båda sporterna tills att jag var 17 år. Jag tycker inte att man ska satsa på en sport för tidigt om man inte känner för det. Håll på tills du känner att du hittar sporten som du vill lägga lite extra mer tid på. Jag skulle ju fylla 18 när jag skulle börja spela fotboll på fullt allvar. Då tränade jag tio gånger i veckan, fem gånger innebandy och fem gånger fotboll, innan jag kände att jag fick ta ett beslut".

Det var då Sören Åkeby gav honom chansen i Superettan.

Året var 2009 och Emil Forsberg gjorde elva matcher från start (19 totalt) och sköt sitt första mål i A-lagsammanhang för klubben.

– Jag minns att jag hade ett snack med honom. Jag sa att på innebandyn kommer du aldrig tjäna några pengar, men det kan du komma att göra på fotbollen, säger Åkeby och tillägger:

– Han valde rätt sport.

Sören Åkeby säger också att han inte är jätteförvånad över Emil Forsbergs utveckling. Redan som tonåring fick Åkeby ett gott första intryck av honom.

– Han såg ut som en fotbollsspelare, han rörde sig som en fotbollsspelare. Han var kvick och han hade bra teknik. Visst Emil hade lite babyhull, men det var och är en ödmjuk pojk som tog till sig det man sa.

– Dessutom har Emil jobbat hårt med detaljer. Ta skottet till exempel, det har han utvecklat till 100 procent. Sedan är det ofta så att äpplet inte faller långt i från trädet.

Men inte när det handlar om skottet med den vobblande bollbanan, där har inte deoxiribonukleinsyran spelat in, där har inte DNA:t haft någon inverkan.

Inte enligt Leif Forsberg.

– Det kommer fan inte från mig, Jag fattar inte riktigt hur han gör, hur han träffar bollen, hur han får till den där bollträffen.

Allt är inte enkelt att förstå när allt skjuter fart.

Från GIF:s ungdomslag till GIF:s A-lag, från GIF:s A-lag till Malmö FF:s dito, från Malmö FF till A-landslaget och tyska RB Leipzig.

Som 24-åring har Emil Forsberg vunnit två SM-guld med MFF. Varit en bidragande orsak till att klubben kvalificerade sig till Champions League som första svenska klubblag på 14 långa år sensommaren 2014 – genom sitt viktiga reduceringsmål borta mot Red Bull Salzburg.

Blivit Tysklandsproffs, rankats som hela 2.Bundesliga främste spelare av tyska fotbollstidningen Kicker tack vare högst snittbetyg av samtliga spelare efter tolv spelade omgångar.

Under resan har dessutom antalet A-landskamper vuxit till tolv och i den sista blev han vår senaste danskdödare för en kväll när han sköt 1–0 på Friends och ordnade straffen som Zlatan förvaltade till 2–0.

På läktaren satt naturligtvis pappa Leif.

Han har sagt det tidigare och han säger det igen:

– Sverige gör en bra match. Men det är synd att Danmark får det där reduceringsmålet i slutet. Jag tycker Sverige får ett helt annat försvarsspel med Micke Lustig. Emil gör en bra landskamp, men jag vet inte om han är så mycket bättre än någon annan.

– Men gör man mål och dessutom fixar en straff så hamnar man i ropet. Nu såg jag inte landskampen mot Ryssland tidigare i kvalet, men vad jag har hört var han nästan ännu bättre då även om han inte gjorde något mål

Klart att Leif är stolt.

Inte tu tal om annat, men han reserverar sig för stora proportioner.

– På den här nivån handlar det om att prestera i match efter match. På tisdag kväll kan det vara pannkaka.

Men till Parken i Köpenhamn ska han.

Precis som sonen.

Han som enligt Wikipedia, där det mesta står, har två smeknamn:

Mini-Foppa och Norrlands Guld.

Barndomskamraten och tidigare grannen från Granloholm, Johan Samuelsson, får däremot nöja sig att följa play off match nummer två framför tv:n.

– När jag såg matchen i lördags kändes det nästan lite overkligt. Det var någon som twittrade om att när Zlatan fick Guldbollen för tionde året så måste Emil Forsberg ha varit den som var närmast honom. Jag vet inte vad jag ska tycka om det, men bara att någon twittrar om det säger någonting, funderar lagkaptenen i innebandylandslaget.

Centern i Granlo BK sätter också fingret på ett klassiskt Emil Forsberg-citat som kanske delvis förklarar vänsterytterns resa: "Det är kul att spela fotboll".

– På något sätt genomsyrar det Emil. Han har valt sin väg och kört sitt race.

Och han valde fotbollen framför innebandyn.

– Det är svårt att säga hur långt han gått som innebandyspelare, men det går alltid att spekulera. När vi var 14 år satte de ihop vår träningsgrupp i Granlo var han tre eller fyra år yngre än oss andra. Han gjorde också tidigt debut i Sundsvalls Citys A-lag och gjorde även mål i ett derby. Jag är ganska övertygad om att Emil hade spelat i Superligan, säger Johan Samuelsson.

Sedan tillägger han:

– Ja, Emil kanske till och med hade spelat i landslaget.

Men det gör han, i Erik Hamréns landslag.

I takt med att karriären sköt fart har Emil Forsberg fattat rätt beslut, fått förtroendet, tagit förtroendet, haft en lagom dos med flyt och stått med dobbskorna tryggt nerkörda gräsmattan.

Frågan är bara var han landar?

– Jag ser inga hinder. Han ser fit ut och orkar jobba ännu mer än när han var yngre. Kvickheten, bollmottagningen, tekniken och skottet har han. Jag ser inga begränsningar. Jag kan se honom spela i den spanska, den italienska och den engelska ligan, även om jag tror att de två förstnämnda skulle passa honom bättre, funderar Sören Åkeby.

– Får Emil bara vara fri från allvarliga skador tror jag att vi bara har sett början, säger Michael Brundin.

Men först väntar dansken. Igen.

Och Emil Forsberg lär inte ha några fjärilar i magen då heller även om biljett till EM-slutspelet i Frankrike finns i potten. Han bara är sån.

Eller för att citera han som låg och sov på bollkassarna i IP när farsan tränade i skuggan av "Fågelholken" till huvudläktare:

"Det är kul att spela fotboll".

Läs mer: Superfakta – här är Emil Forsbergs succématch i minsta detalj

Läs mer: Krönika: Emil fick oss att glömma allt elände – för en stund