Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Straffet måste bli förvaring livet ut

/

God morgon Ljusdal! Han spränger en bomb mitt i centrala Oslo. Iklädd polisuniform tar han sig snabbt ut till ön och manipulerar vakterna.

Annons

Han packar upp sina två handeldvapen, laddar dem, siktar och skjuter, siktar och skjuter, siktar och skjuter gång efter gång efter gång. Han skjuter skräckslagna ungdomar som springer, han skjuter livrädda ungdomar som ligger och hoppas att de ska undgå upptäckt, han skjuter ungdomar som försöker simma sig till livet.

Systematiskt mördar han gång på gång och tillsynes helt oberörd.

Galning? Ja, men inte vad vi normalt menar med galning ihopkopplad till våldsbrott. Den här högerextrema galningen vet vad han gör och vad han har gjort, han har dessutom planerat det under lång tid och han besitter bevisligen den, för människan, ovanliga, förmågan att kallblodigt döda obeväpnade och oskyldiga, gång efter gång, i en icke krigssituation.

Här finns inga hetsande befäl eller förmildrande grupptryck. Han vet vad han ska göra och han gör det, gång efter gång, siktar och mördar. En så kallad normal galning handlar ofta i affekt och ostrukturerat.

Den här mannen kan man väl aldrig släppa ut igen? Är man kapabel att planera och avrätta ungdomar och dessutom, vad vi tror och spekulerar i nu, iscensatt ett bombdåd för att avleda polisen för att få så mycket tid som möjligt till att avrätta ungdomar, är man inte galet galen, man är livsfarlig och kommer alltid att så vara.

Mördarens massaker har planerats under lång tid och han verkställde sina planer och mördade oskyldiga människor i sin morbida politiska åskådnings namn. Sådana människor släpper man väl inte ut igen om man en gång fått dem bakom lås och bom? Det som gör den här mördaren så extremt farlig är att han själv genomför sina teoretiska vansinnesplaner.

Andra historiska anstiftare till planerade politiska/religiösa/etniska folkmord har givit order och låtit underställda agera bödlar när teorin övergått i sjuk handling.

Nu ska Norge hålla rättegång och utdöma ett straff som står i proportion till brottet, med 21 år som maxstraff för terrorism? Många gräver nu djupt i de norska lagböckerna för att finna stöd för ett längre straff. Rätten kan döma till brott mot mänskligheten och då är påföljden 30 år.

Mannen kan också dömas till förvaring på obestämd tid om rätten fastslår att det finns risk för återfall och att han är farlig för samhället.

Har man planerat ett folkmord i nästan tio år och dessutom genomfört det själv har man förmodligen uppfyllt dessa kriterier, farlig för samhället och dessutom kapabel att göra det igen. Här handlar det inte om att återanpassa en individ till samhället här handlar det enbart om att skydda samhället från en kallhamrad massmördare.

Även om 32-åringen skulle ångra sig och beklaga vad han gjort ska han väl sitta inlåst resten av sitt liv? För visst är det väl så att de flesta av oss anser att det finns brott som inte går att sona?

Den norske 32-åringen har gett högerterrorismen ett ansikte. Ett skrämmande faktum som vi måste ta på största politiska och polisiära allvar.

Mer läsning

Annons