Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor dramatik på BB

En ska föda, en har fått missfall och en har försökt göra olaglig abort.

"Nära livet" heter Ulla Isaksson BB-pjäs. Nu får den avsluta Spetsprojektets satsning på bortglömda kvinnliga dramatiker.

Annons

"Efter all den kompakta kvinnlighet som jag levde med under sju inspelningsveckor beslöt jag mig för att aldrig mer ha med kvinnor att göra vare sig i konsten eller livet." Så uttryckte sig Ingmar Bergman efter inspelningarna av "Nära livet", en film som gav honom regipriset och Ulla Isaksson priset för bästa manus i Cannes 1958.
Samma manus sätts nu för första gången upp på en teaterscen, sist ut i nylanseringen av bortglömda kvinnliga dramatiker, gjord av Riksteatern, Östgötateatern och Länsteatern i Örebro.



Cecilias förtvivlan efter ett missfall konfronteras med Stinas glädje och förväntningar inför att föda. Hjördis i sin tur har försökt ta bort sitt barn, 15 år innan aborter blev lagliga i Sverige.
De tre kvinnorna utsätts för vandras öden och historier. I grunden ett dramatiskt tema välkänt för de flesta kvinnor som längtat efter att få barn, eller som förfasat sig över detsamma. Men trots all omedelbar dramatik är just förlossningssalen, eller BB, en ovanlig plats i teaterhistorien.
- Det var också därför vi valde att låta den här pjäsen avsluta Spetsprojektet. Vi försöker ju visa på vilka dramatiska situationer vi har missat genom teaterhistorien genom att i stället koncentrera oss på klassiskt manliga saker, säger regissören Jenny Andreasson.

Det kanske också är en svår plats att skildra på en teaterscen?

- Absolut, men det är sådana saker jag blir lockad av.

Bevittnar publiken en förlossning?

- Det gör man också. Föreställningen är överlag ganska fysisk, vi har utgått från ett naturalistiskt förlopp, men sedan har det mer övergått till att bli rörelsen och dynamiken.

Är inte den här Bergmanfilmen väldigt bortglömd?

- Visst är den, och visst är det intressant.

Tror du Spetsprojektet har givit bestående avtryck?

- Jag tror att vi lyckats förändra medvetenheten i branschen. De som går på Teaterhögskolan har fått en helt annan tillgänglighet till det här materialet, föreställningarna har väckt så pass mycket uppmärksamhet. Texterna är så starka och konstnärliga att jag skulle bli förvånad om inte fler människor vill tolka dem och det är ju då de också har störst chans att leva vidare, säger Jenny Andreasson.