Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ställ inte antisemitism mot islamofobi

Man bör inte förvänta sig särskilt mycket av någon som, utan dubier, tar emot ett pris till den kommunistiska massmördaren Lenins ära. Men nyligen överträffade författaren och journalisten Jan Guillou sig själv i antalet osmakligheter man kan peta in i en artikel.

I en krönika i Aftonbladet skriver Guillou att diskussionen om den ökande antisemitismen i Sverige saknar grund (22/2). Han hävdar att judiska debattörer som uttrycker sin oro över utvecklingen antingen ljuger eller överdriver. Egentligen bör man tala om islamofobi i stället: För dem, som vill framställa Sverige som ett antisemitiskt snarare än islamofobiskt land, är varje lögn och överdrift ett av det höga ändamålet helgat medel.

Artikeln utgör av flera skäl ett lågvattenmärke, även för Guillou.

För det första tycks det som att han har missat de senaste årens nyhetsrapportering om Malmö. Det är ett erkänt faktum att hat och hot har blivit allt vanligare för den som bär judiska symboler. Han borde förslagsvis tala med Malmös rabbin Shneur Kesselman som har utsatts för trakasserier så många gånger att det knappt går att räkna längre.

För det andra har Guillou fått för sig att det inte går att fördöma både antisemitism och islamofobi samtidigt. Tydligen måste man välja vems sida man ska stå på: judarnas eller muslimernas.

 Om Jan Guillou vore ensam om sin åsikt vore det illa nog. Problemet är att det är en vanlig missuppfattning. Vissa verkar ha fått för sig att det finns en motsättning mellan att se hatet som judar utsätts för och det som drabbar muslimer – i själva verket är det tvärtom. Hat uppstår inte i ett vakuum. Det är sällan det enbart går ut över en grupp.

Det har talats mycket om vikten av antirasism under de senaste åren, inte minst från vänster. Dessvärre verkar det som att få kan leva upp till de solidariska utfästelserna när det verkligen gäller. För den som vill vara en konsekvent antirasist är det ett stort misstag att ställa utsatta grupper mot varandra, vilket är precis vad Guillou gör.