Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martin Larssons sköna silverlycka efter de tunga åren

/
  • En jublande glad Martin Larsson (till vänster), suveräne Jocke Ljunggren och trean Jens Hillgren.

Det har varit några motiga år för Martin Larsson.
Men nu är esset från Bollnäs (kör för Göta MS) på banan igen.
– Det känns fantastiskt, men inte förvånande, säger 23-åringen, om sitt SM-silver i Superenduro.

Annons

Flera sega skador har sinkat Martin Larsson i resan mot toppen. Det är alltid dit han siktar.

– Det har varit tufft, men jag har kämpat på utan att få resultaten med mig, säger Martin Larsson.

Baktakten har också inneburit att supertalangen från Bollnäs inte har något kontrakt den här säsongen, och det kostar på att köra privat.

– Det är krångligare och dyrare, men materialet har jag ändå koll på. Och jag kan hålla på tack vare de sponsorer jag har kvar hemifrån.

Men nu väntar förhoppningsvis ljusare tider igen, och nya stallkontrakt runt hörnet.

Återtåget startade den här heta torsdagen vid hamnen i Sundsvall, där SM-veckans spektakulära och svettiga Superenduro skulle avgöras.

– Jag kom väl förberedd, och det var verkligen bara pallen som gällde. Det är en del av min plan, helt enkelt, säger Martin Larsson – som tog SM-silver även 2013, men bommade fjolårets SM-vecka helt på grund av en skadad armbåge.

Det visade sig snart att Jocke Ljunggren, som vanligt, körde i en helt egen klass.

Stjärnan från Karlskoga var förkrossande överlägsen i samtliga de tre finalheaten på den krävande hamnbanan.

– Ingen vidare bana, egentligen. Lite väl plottrigt och tajt. Jag gillar när det är mer öppen racing. Men tuff var den, man fick slita som ett djur, berättar Larsson – den ende som klarade att under några varv hålla Ljunggren bakom sig.

Det var i det tredje och sista finalheatet där Martin Larsson träffade rätt i starten och hittade en bra rytm, så länge han nu orkade.

– Det blödde från knät, cykeln var skev och jag var så sjukt trött. Men det var mycket Wassberg där, jag var bra nog vrång, säger Martin – som kämpade sig i mål som tvåa och höll undan för jagande Jens Hillgren i silverkampen.

Själv var han mest förvånad över andraplatsen i det andra heatet, där han dessutom hann bli varvad av suveräne Ljunggren.

– Jag körde omkull två-tre gånger, men de andra hade det jobbigt värre också.

Om nu Martin Larsson bara var lagom nöjd med själva körningen, så var resultatet desto mer glädjande.

– En fantastisk känsla bara. Det har varit så mycket blod, svett och tårar de här åren.

Nu laddar en nytänd Martin Larsson vidare, närmast med en EM-deltävling i Xtreme Enduro i Örebro.

– Där handlar det om att köra tre timmar, inte bara tio varv. Det är ett litet test, vi får se hur det funkar.

Men säsongens stora mål är EM i Finland i början av augusti.

– Då jäklar ska det köras fort, lovar Martin Larsson.

Som dessutom kan vara på väg hem från Göta MS (Enköping) till moderklubben Bollnäs MK.

Martin Larsson bytte klubb (men har alltid bott kvar i Bollnäs) för några år sedan, främst på grund av bristen på lokala träningsmöjligheter.

– Men nu är det mesta klart för en bana i Lottefors, och då är det också tänkbart jag kommer tillbaka till klubben.

Mer läsning

Annons