Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäckström: "Jag väljer det blå pillret, Grönborg!"

Annons

Det sägs att Rikard Grönborg och hans ledarteam vänt upp och ner på all världens statistik i jakten på ära och berömmelse inför World Cup.

Siffrorna har kastats in i någon slags matrix-tombola, för att sedan komma ut på andra sidan och skapa en oslagbar maskin.

Alternativen på spelplanen har nagelfarits in i minsta detalj, allt för att hitta den optimerade uppställningen i den finaste turneringen.

Den där Cupen som inte spelats på tio år nu och återigen skall avgöras i hockeyns hemland.

Det är siffrorna som ska ge Sverige övertaget – ledningen påstår, precis som vanligt, att deras lag ska gå hela vägen.

Det känns något utopiskt i dagsläget.

Oavsett hur det där empiriska fältslaget utspelat sig i Rikard Grönborgs laptop – flera siffror får ses som en fet hubabubba-bugg i den digitala världen av ettor och nollor.

Ingen statistik i världen gör bröderna Henrik och Daniel Sedin ett enda år yngre.

Inga siffror gör Henrik Zetterberg snabbare på rören, eller Niklas Kronwall mindre desillusionerad i markeringsspelet.

Våra stjärnor är gamla och lever, hur gärna vi än vill och hoppas, fortfarande sina liv i den analoga tiden tillsammans med oss.

Den där världen där även idrottshjältar tvingas kliva ner från tronen i kamp med tiden.

I ett tidevarv där förbund och dess kaptener, först Pär Mårts och nu Rikard Grönborg, har gått till val på att spela en energifylld och snabb ishockey känns det i nuläget som en clash mellan två universum.

Det finns många frågetecken inför den här resan.

Nu är inte utbudet jättestort, men när Grönborg tänker sig matcha upp ett blixtrande Kanada, USA och Finland är petningen av Gustav Nyqvist en märklig ekvation.

Detroitspelaren är en av ganska få som har speeden och kreativiteten för att vara med och leka.

Han vann skytteligan i Moskva och hade varit ett gjutet alternativ.

När truppen väl presenterades var det annars inga jätteskrällar.

Backsidan är en av världens absolut bästa.

Att Mattias Ekholm fick kliva in som sista man säger en hel del om Morapojkens utveckling de senaste åren när pojkar som Hampus Lindholm och John Klingberg, NHL:s femte vassaste back framåt, lämnades utanför.

Det säger något om Ekholm.

Hur det nu än är – jag har svårt att se att den här truppen faktiskt kan uppfylla de ord förbundet själva tror och vill.

Rikard Grönborg har tvingats anpassa sin spelfilosofi efter sina åldrade stjärnor och skjuter generationsskiftet framåt.

I Lilly Wachowskis och Lana Wachowskis film "The Matrix" från 1999 fick huvudpersonen, Neo, valet att välja att ta det röda eller det blå pillret.

Det röda innebar en chans att få se verkligheten som den var, det blå att fortsatt leva i en slags utopi skapad av maskinerna.

Om Morpheus, eller som vi kallar honom: "Tommy Boustedt", gav mig chansen i samma val var det enkelt.

Jag hade valt det blå pillret, Grönborg!

Att få minnas Henrik Zetterberg och bröderna Sedin i deras prime och få händelserna från OS 2006 att vevas, om och om igen i ett enda härligt rus.

Mer läsning

Annons