Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäckström: "Inget annat än ett praktfiasko, Sverige!"

Annons

Det var söndagseftermiddag och upplagt för familjefest i Air Canada Centre.

Är det någon gren man faktiskt kan i det här landet, så är det just att umgängesmysa över ett sportarrangemang.

Exakt vad som spelas upp framför ögonen är ofta av underordnad betydelse, bara det händer någon där ute.

Är det hockey i synnerhet ställer man upp, i stort sett oavsett vad och vilka som spelar.

Vad kan då vara bättre än en World Cup-semifinal mellan Team Europa och Sverige i hockeyns huvudstad, i ett hockeygalet land?

Uppenbarligen väldigt, väldigt mycket annat.

Jag skulle kunna räkna upp hur mycket som helst.

När pucken släpptes fanns stora hål upprivna i arenan.

Som små kontinenter av tomrum förgrenade de sig ut på läktarsektionerna.

Det kändes ungefär som en träningsmatch i Björbo en tisdagskväll i en av världens mäktigaste ishockeyarenor.

I en tunering som marknadsförts som den häfigaste någonsin kändes inramningen som en taskig fortsättning på ett delvis tveksamt gruppspel – något som också kan diskuteras.

Just publikens kalla bemötande till den här matchen, och flera andra, fick det här att kännas avslaget redan innan det startade.

Att Sverige dessutom fick ner tempot i matchen och spelade den efter sina premisser gjorde inte att temperaturen höjdes på de kylslagna läktarna.

Tvärt om.

När lägena ändå dök upp var det släpphänt och fundersamt.

I den andra perioden kom ändå utdelningen, något retroaktivt men ändå.

Nicklas Bäckström serverades snyggt och satte säkert dit pucken.

Många trodde, och kanske hoppades, att det där Bäckströmmålet skulle få fart på tillställningen?

Tyvärr.

I ambitionen att leka riskminimering gick Sverige ner sig än mer tempomässigt.

LÄS OCKSÅ: Tre Kronor utslagna ur World Cup – Lag Europa avgjorde förlängningsdrama

Passingarna blev oprecisa och Team Europa, anförda av Anze Kopitar och Marian Hossa, malde sig till isyta.

Henrik Lundqvist tvingades till ett antal svettiga räddningar, men med knappt 30 sekunder kvar av perioden lyckades inte ens han stå emot en kamikazelik Marian Gaborik som lyckades lirka in pucken.

Precis där sköljde det stora tvivlet in i arenan.

Efter att Tomas Tatar tryckt in 2–1 efter bara 12 sekunder förstärktes känslan av chock.

Den sista perioden handlade om en enda lång vånda, där krampen styrde tanke och handling.

När Sverige till slut tvingades till desperation, var ett ett slumpskott som hittade rätt.

Erik Karlsson chippade in ett handledsskott som smet förbi Jaroslav Halák i Europas mål med 4,5 minuter kvar.

Det handlade trots allt om konstgjord andning.

Tomas Tatar chockade återigen arenan, som inte visste riktigt hur man skulle reagera.

Något står ändå klart: Team Europa spelar final i bäst av tre mot Kanada.

Jag vet inte riktigt exakt vad det säger, men en sak är svår att bortse ifrån: Hockeyvärlden är ett extremt litet universum.

Det är knappt sex länder som producerar tillräckligt antal spelare för att tävla på den här nivån.

Ett skapat dito tog sig hela vägen till finalen.

Den halvtomma arenan säger ytterligare något annat, inte ens världens mest hängivna ishockeypublik har sprungit benen av sig för se det här.

Är det något kommersiella NHL brukar ha synpukter på så är det just det, och pampen, Gary Bettman, lär ligga i fosterställning efter det här.

Ett från början utskrattat och skapat lag spelar nu final mot Kanada, och det är inget jättebra betyg för det här.

Det lär bli förändringar till nästa gång, 2020.

Sverige då?

Rikard Grönborg predikade kontroll och tålamod – men det är bara halva sanningen.

Det är bara en del av det här spelet.

Ishockey är också ett spel som till stora delar innehåller ett visst mått av fart och framför allt risk.

Det var ett spel Sverige inte ville spela därför står man där man gör.

Där gick också Grönborg vilse med ett lag som bubblar över av kreativitet och talang.

För att vinna måste man göra mål.

Lyckas man bara göra ett eller två per match blir det svårt, klickar dessutom ett på förhand upphaussat powerplay med bara ett enda mål i en hel turnering, är det ett gigantiskt fiasko.

Att bakbinda en spelare som Erik Karlsson på det viset som nu gjordes är tjänstefel.

Grönborg har haft en kreativ backbesättning, en helt okej forwardssida och en av världens bästa målvakter.

Att åka ut mot ett hopplock är inget annat än icke godkänt när målbilden var så tydlig.

Det hade varit helt okej av Sverige att åka ut i en semifinal.

Dödens grupp var en utmaning man övervann, men att förlora mot Europa två gånger om och på det sättet som nu gjordes är inget annat en ett fiasko.

Europa var en vinstlott på vägen mot finalen – men Sverige orkade inte leverera.

Där finns en kraftig utvärdering att göra.

MISSA INTE: Så var semifinalen minut för minut

Mer läsning

Annons