Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stavstjärnan har återfunnit glädjen

/

Angelica Bengtsson var supertalangen som bromsades av ett motigt 2014.
Nu är stavhopparen tillbaka på allvar – och ser fram emot sommarens SM i Söderhamn.
– Det kommer att bli en fantastisk tävling, säger hon.

Annons

2014 var ett mörkt år för Angelica Bengtsson. Supertalangens karriär, som hade gått spikrakt uppåt sedan juniortiden, gick i stå.

Tävlingarna var få, resultaten blygsamma och Bengtsson drabbades av rädsla för att hoppa. Inte optimalt för någon som ska svinga sig knappt fem meter upp i luften.

– Jag gjorde inte så många tävlingar, och jag bytte tränare under året. Jag hade jag lite problem i huvudet under tiden jag hade den gamla tränaren. Sen kom vi på att anledningen till att jag hade problem med huvudet var att jag hade problem med kroppen, säger Angelica Bengtsson.

Den mentala rädslan för att hoppa kopplades ihop med den fysiska smärta som hon led av i foten.

– Jag hade ont i handleden också och rädslan fanns där, att jag inte kunde hålla fast greppet. Sen hoppade jag utan tejp på staven, jag trodde att det skulle vara bättre men sen satte vi dit tejpen som jag brukade hoppa med förut. Då löste sig greppet, så nu sitter jag ordentligt fast på staven.

Och kopplingen att psyket hängde ihop med det fysiska kom som en lättnad. Nu fanns det någonting att ta på, någonting att fokusera på och förändra.

– Det var väldigt skönt då, att känna att man kunde ta på problemet. Det är ju inte så lätt att operera hjärnan.

Nu har den snart 22-åriga stavstjärnan, numera med sin bas i Paris, tagit sig ur mörkret. Tränarbytet gav effekt och hon har återfunnit både glädje och motivation.

– Nu har jag haft ett år i lugn och ro, det tar lite på krafterna att byta land. Men nu är motivationen tillbaka.

Resultaten har heller inte låtit vänta på sig. I helgen slog hon svenskt rekord på lag-EM, med höjden 4,60. I vintras tog hon EM-brons inomhus och slog även där det svenska inomhusrekordet (4,70).

Då ska man ha i åtanke att hon även nu lider av fotproblem. Men till skillnad från i fjol är det ingenting som knäcker henne.

– Jag stukade foten i april och har inte kunnat springa sen dess eller röra på benet. Egentligen ska jag hoppa tejpad. Men nu när huvudet och kroppen sitter på två olika platser så går det att hoppa ändå. Det känns verkligen jätteskönt.

Närmast väntar bland annat Sollentuna GP (torsdag), junior-EM i Tallinn och Diamond League i Paris. I början på augusti bär det av till Söderhamn, för SM på Hällåsen. Ett mästerskap som den regerande svenska mästaren ser fram emot, inte bara för att det ligger väl i tiden som en sista uppladdning inför VM i Peking.

– Det blir det sista genrepet innan VM, men jag tänker mest på vilken fantastisk tävling det kommer att bli. Det blir tuff konkurrens från Michaela Meijer och Malin Dahlström. Det blir att ta i ordentligt och formtoppa.

Hur är omställningen att gå från de stora arenorna till lilla Hällåsen?

– Det kommer bli jättekul. På små ställen, och på SM med svensk publik, så blir det alltid en härlig känsla.

Du har tidigare pratat om drömgränsen fem meter. När når du dit?

– Nu är jag glad om jag hoppar 4,70, och då är det ändå 30 centimeter kvar. Jag ska inte säga att det är allt för långt borta. Jag har precis bytt till längre stavar, jag vet inte var dom kan ta mig. Jag låter det vara öppet, men i teorin hade det varit skönt att hoppa fem meter i Rio nästa år.

Mer läsning

Annons