Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omstart för friidrotten – men kan Bolt förföra oss igen?

/

Peking. Det vi kallar Fågelboet.
Det var här som det började om förra gången också.
Då, när Usain Bolt sprang ifrån allt under OS 2008 i Peking och helt plötsligt återgav friidrotten en glans och en glädje som sopade bort allt var dopning hette.
För en stund.

Annons

Nu behövs återigen en framtidstro. Nu behövs en Usain Bolt, en urkraft som slår ned som en blixt i det övriga startfältet som har gamla dopningsavstängningar skrivna på baksidan av nummerlapparna.

Det finns därför något symboliskt med att VM går i Peking i den där märkliga skapelsen Fågelboet som ser ut som en genmanipulation.

För alla trodde att friidrotten fick en nystart där, med denne U Bolt där den första bokstaven stod för utomjording.

Det kändes och såg länge ut så, innan Bolts ben började få lite ont och gå lite långsammare och när brottsrapporterna från olika dopningslaboratorier tog för sig mer och mer i gamla resultatlistor.

Nu ska Bolt försöka besegra främst Justin Gatlin, som med sitt bekymmerslösa förhållanden till de olika preparat han stoppat i sig får symbolisera ondskan i friidrottsvärlden. Gatlin som varit bäst i år.

Men det hänger egentligen självklart inte på Bolt.

Nedräkningen inför friidrotts-VM, nr 15 i ordningen sedan 1983 i Helsingfors där Carl Lewis var den stora stjärnan och Sergej Bubka började lyfta, har mest handlat om dopningsavslöjanden och såna som till slut reviderat gamla resultatlistor.

D-e-t är naturligtvis bra, även om retroaktiva uppgraderingar hos mig skapar en upplevelse att i stort sett varje gång känna mig lurad när ett friidrottsmästerskap avgörs. För vem vann, egentligen? De resultatlistor som en gång var för evigt är nu föränderliga, anpassade till en digital värld där allt kan ändras med en knapptryckning, eller avslöjande ny granskning av ett gammalt dopningsprov.

Lika viktig för friidrotten som en åter dansande Usain Bolt, han har testats och testats, skulle vara är de förändringar som den tidigare mästerlöparen Sebastian Coe kan åstadkomma. Han som nu är ny ordförande i Internationella friidrottsförbundet.

Coe ska ordna en omstart, och behöver sin Bolt. Han också.

...jaså, turkiskan Asli Cakir Alpteki vann alltså inte 1 500 m i London-OS trots allt. Hon är den senaste att bli ikappkunnen av sina egna urin- och blodprover.

Men jag är beredd att bli förförd, som i Peking 2008.

Jag är också beredd att bli lurad, det är jag alltid. Det har jag alltid varit, sedan välrakade ryskor och östtyskor rakade rent på prispallarna. Skillnaden är att då visste man, men ingen kunde bevisa det.

...men jag tror fortfarande på Bolt, och jag tror på Mo Farah. Man måste ju tro på någon.

Tror jag på svenska medaljer? Nej, det finns så mycket spännande i den svenska truppen att överraskningar kommer att kännas som medaljer; Khaddi Sagnia i längd, Andreas Almgren på 800 meter – men självklart också Michel Tornéus och Erika Kinsey som egentligen är närmast de absolut bästa.

Mer läsning

Annons