Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu behövs en urladdning på 240 bolt

/

Annons

Dopningsryktena fick honom ur rytmen.

Det kenyanska lagtempot försökte knäcka honom.

Ett ben höll på att fälla honom i utgången på slutvarvet.

Men Mo Farah – han bad alla och allt att fara och flög ifrån.

Det var en rätt härlig start på friidrotts-VM med att se en av de stora favoriterna balansera på utmaningens tuffa gräns, och sedan till slut vinna så när knappt men ändå stort som bara Mo Farah kan göra.

Farahs andra VM-guld på 10 000 m gör tillsammans med OS-guldet från 2012 och alla guldmedaljerna på 5 000 m den här britten, som är så lätt att tycka om, till en av de riktigt stora långlöparna genom tiderna.

Fortsättning följer alltså i slutet av VM – med 5 000 m.

Och efter 10 000 meter och alla annan utdragen väntan kommer det under söndagen – herrarnas 100 meter.

En duell, eller ännu mer faktiskt och det är den här gången svårt att spå i allvädersbanor. Försöksloppen kan annars ge en tydlig kompassriktning för utveckling i löpgrenarna.

Under de första friidrottsdagarna under OS i Peking 2008 satt jag under försöksloppen och ugglade i Fågelboet och hade till bänkgranne en gentleman som måste ha varit Hollands A Lennart Julin, alltså en djup expert.

Vi såg loppen på 100 meter, vi utbytte blickar och holländaren sa tvärsäkert; Asafa Powell (som just då faktiskt var den största jamaicanske sprintern) tar guldet!

"Nja, nä – Usain Bolt tar guldet. På världsrekord tid också", sa jag och plitade ned tiden 9,69 i mitt block och holländaren himlade med ögonen och försvann ned bakom sina statistikböcker.

Jag bara inte skrev tiden med blyertspenna. Jag skrev det i min krönika också – och var därför först i världen att publicera resultatlistan från 100-metersfinalen innan loppet hade gått: 1) Usain Bolt, Jamaica, 9,69.

När Bolt exploderade över mållinjen i finalen och tiden flashade fram på bildskärmarna och friidrottsvärlden plötsligt hade förändrats tittade min holländske bordsgranne bort, och började statistiskt analysera något av gångloppens mellantider och vi blev aldrig vänner ens på facebook.

Men jag har aldrig varit mer säker på något inom idrottsvärlden som då.

Nu vet jag inte.

Jag bara hoppas, som så många andra.

Jag sätter Gatlin som etta nu.

Aldrig tidigare har jag önskat ha mer fel än nu.

Den svenska förbundskapten Karin Torneklint har pratat lite obestämt om två medaljer i VM. De första man tänker på är självklart Abebe Aregawi, världsmästarinnan från Moskva-VM 2013 och längdhopparen Michel Tornéus.

Sedan radar Erika Kinsey, Khaddi Sagnia, Angelica Bengtsson och Axel Härstedt upp sig.

Jag tror det är mycket långt till e-n svensk medalj. Vi får nöja oss med att ha en ny härlig generation är på gång.

Friidrottsvärlden är så stor, så stor. Det märktes när framtidslöparen Andreas Almgren slogs ut direkt i försöken på 800 meter.

Abeba Aregawi tog sig vidare till dagens semifinal på 1 500 meter, och det var svårt att avgöra om hon var kall i sitt försöksheat, eller bara iskall. Svar söndag.

Mer läsning

Annons