Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medaljchansen sprack när Aregawis kropp skrek nej

/

Annons

Här kom den bästa svenska insatsen i VM hittills.

Och ingen kan säga att inte Abeba Aregawi försökte.

Det var nästan så det gjorde ont i mig själv när Aregawis kropp skrek nej i hetsjakten det blev i finalloppet.

Det stod 1 500 meter på programmet.

Det blev 800 m, med lite uppvärmning.

Men sedan blev det fart i ett taktiklopp när Aregawi gjorde allt rätt, men inte hade kraften, kroppen, styrkan, farten, allt som hon hade för två säsonger sedan när hon blev världsmästare men som runnit ut i olika skador.

När världsrekordhållaren Genzebe Dibaba gjorde sitt drag så följde Aregawi med och gjorde sitt försök men kunde inte hänga på en medaljstrid som till slut blev en stor triumf för etiopiskan.

För i släkten Dibaba är det inte så lätt att vara värst.

24-åriga Genzebe har ett koppel släktingar med meriter som hela nationer. 30-åriga syrran Tirunesh har vunnit tre OS-guld och fem VM-guld på 5 000 och 10 000 m och lite mer bronsbleckor, och äldre syrran Ejegayehu har ett OS-silver och ett OS-brons. I släktträdet hittar vi även kusinen Derartu Tulu med två OS-guld och ett VM-guld på 10 000 m...bland annat.

På förhand hade Sverige två aktiva med namn där man med lite trovärdighet kunde nämna ordet medalj i samma mening.

Båda tog i så det sprack. Först Michel Tornéus, med sina tre övertramp i längdkvalet som alltid ser lite skämmigt ut, och nu Areba Aregawi som tog sig genom försök, semifinal och fram till bortre långsidan på sista varvet och blev sexa.

...men onsdag eftermiddag i damernas stavfinal med Angelica Bengtsson och Michaela Meijer – stav är skrällarnas gren.

Dibaba stod för ett riktigt smart lopp, för det fanns ju utmanare.

Men David Rudisha – jisses igen. Alla har väl sina favoritgrenar i friidrotten och 100 meter är 100 meter – men för mig är 800 meter kanske den läckraste utmaningen med sin kombination av svårigheter.

Rudisha hanterar allt. Han sprang i London-OS det häftigaste lopp jag någonsin sett när han ledde från start till mål och satte världsrekord.

Så gör man inte...om man inte heter David Rudisha, förstås.

Nu har kenyanen haft lite skador och har inte farten att springa riktigt fort, så han stöpte i stället om loppet till en ny taktisk triumf; han ställde sig först i ledet, lunkade det första varvet – och ökade sedan mer och mer. Och när polacken Adam Kszczot försökte på insidan slängde Rudisha igen den dörren också.

Smack.

...men ändå kul att Kszczot kom tillbaka och fixade silvret och årets komet – han har sänkt sitt personliga rekord med över tre sekunder – Amel Tuka från Bosnien-Herzegovina tog bronset.

Men Rudisha är kungen och för mig lika härlig som den sköna Wilson Kipketer, danskkenyanen på 90-talet.

Mer läsning

Annons